Sent måndag kväll springer Sverige ut mot Nigeria i VM-premiären i Kanada. Förbundskaptenen Pia Sundhage har konstaterat att svenska centrallinjen absolut kan mäta sig med de stora nationerna USA, Tyskland, Frankrike och Brasilien. Det visste de flesta redan när Sundhage tog över rollen efter Thomas Dennerby. Det är pjäserna runt centrallinjen som måste lyfta om Sverige ska kunna gå hela vägen och det är ytterst tveksamt om Pia och hennes assistent Lillie Persson hittat rätt i sina val just där.
Personligen har jag varit kritisk till flera av duons val. Jag tycker att en handfull av spelarna i truppen tagits ut på tveksamma grunder.
Anfallsvalen bakom de givna Kosovare Aslani, Sofia Jakobsson och stjärnan Lotta Schelin borde sett andra namn än AIK:s Emma Lundh och Eskilstunas Olivia Scough. Mittbacksproblemet är en annan sak som kunnat fixas bättre sedan EM.
Sverige slår helt klart ur underläge i mästerskapet och det är egentligen det enda som talar för blågult. Att slå ur underläge är något som svenska lag i olika bollsporter varit fenomenala på när det gäller stora mästerskap.
Francesca Ordega är en av spelarna i den nigerianska truppen. Hon hade en hög högstanivå men en alldeles för låg lägstanivå under sina två säsonger i Piteå IF i allsvenskan.
Talangen Ordega har gjort succé i USA under våren. Att hon inte lyckades i PIF har förstås sina orsaker. Ordega själv ansåg att hon inte fick chansen och så fungerar det ibland i lagsporternas värld. Ingen klubb lyckas med alla spelare men man kan konstatera att Stellan Carlsson&co lyckats bra med de flesta.
Hilda Carlén och Emilia Appelquist har utvecklats till landslagsspelare i PIF och Pauline Hammarlund är en annan ”import” som är på god väg. Hon var inte anmäld bland de 35 i förtruppen till VM. Annars kanske hon fått chansen med tanke på vad hon presterat under den allsvenska våren.
Piteå IF:s herrar klamrar sig fast i klungan bakom Dalkurd i division 1-toppen. PIF förfogar över ett halvdussin spelare som ganska enkelt skulle klara sig bra en division högre upp och laget har kommit till division I för att stanna till en stund.
Med rätta dragen och kontraktsförlängningar kan klubben till och med sikta mot Superettan om något år eller två.
Det viskas på en del håll att dagens PIF-upplaga är det bästa laget från södra länsdelen genom tiderna. Ett av de bästa håller jag med om, men det fattas en bit till det lag som var någon ynka spark från att klara kontraktet när de spelade i nästa högsta serien 1998. Det laget såg en handfull spelare som nosat på och kom att spela på högsta nationella nivå.
När PIF exempelvis spelade 2–2 i premiären mot ett exallsvenskt Umeå kvitterade Stewe Galloway i slutet av matchen. Just Umeå står på programmet för PIF:s del nästa match. Ett högintressant norrderby även om ingen i Umeå skulle jämföra dagens lag med de gäng som krigade i allsvenskan i slutet av 1990-talet.
PIF är absolut inte golvat i derbyt. Känslan är att nykomlingen matchar såväl Umeå som IFK Luleå på övre halvan av division I-tabellen.