IFK Luleå på en nästjumboplats med Piteå strax ovanför inför ett derby där hemmalaget hade chans att haka av gästerna.
Tufft, irriterat, intensivt, hårt och kamp om varje centimeter konstgräsyta? Nej, glöm det. Istället fick publiken se en välkammad tillställning där hemmalaget såg ut att inte ha för avsikt att förstöra frisyren.
Derbyt var det i särklass snällaste jag sett mellan lagen de senaste tjugo åren. Lägger man till vad som låg i potten, en så kallad sexpoängsmatch, är piffarnas tama uppträdande i det närmaste ofattbart. De var helt enkelt inte beredda att betala priset i den match som kan visa sig vara helt avgörande när de nya kontrakten ska delas ut efter senhöstens sista drabbning.
PIF-basen Peter Sandbergs son Roger, som räddat kvar ett nedflyttningstippat Gefle i allsvenskan de två senaste säsongerna men entledigats från tränarsysslan för några veckor sedan, sågs på publikplats när två av hans tidigare klubbar möttes. Jag skriver möttes. Att hävda att lagen drabbade samman vore verkligen att ta i.
Piteås tränare Johan Norberg och Jens Hedström har svarat för ett kanonjobb under sina två och en halv säsong i klubben. De ska givetvis vara kvar och försöka ro den skadeskjutna skutan i land. Dock tror jag att det vore en superb idé om Roger Sandberg skulle stanna någon vecka ytterligare i sin gamla hemstad och gjuta in en jätteskopa jävlar-anamma i gruppen. Det gäng snälla gossar som agerade i den röda dressen klarar inte nytt kontrakt med onsdagsinställningen.