Tuva Skoog. Finns hon?
Eller utgör hon blott ett delirium i en drömsk värld?
Den som inte upplevt vad hon har presterat skulle lätt kunna tro att hon inte existerar.
Jag har sett mycket om Matilda Vinberg, Hammarby, och Rosa Kafaji, Häcken, i rikspressen.
Skickliga, högkompetenta blågula framtidshopp.
Men också ett par år äldre och mindre målfarliga än Piteås 18-åring.
För samtidigt som storstädernas spelare och talanger målas upp till något de mycket väl kan bli, men ännu inte fullt ut bevisat sig vara, smyger den yngre Moröfostrade Tuva Skoog under radarn totalt i svensk media söder om Ljusvattnet.
Nu är det inte uppmärksamheten kring en spelare som avgör dess förmåga och potential. Det här vet och drar Piteå IF ofta strategiskt nytta av. Be Stellan Carlsson att hylla en enskild spelare och han kommer skruva på sig i oändlighet. Att lyfta en individ framför andra är inte hans paradgren, inte heller riksmedias när det kommer till Piteå IF. De har alla sina skäl. Vi struntar i det och börjar där sig bör – med fakta.
Piteå IF har spelat i damallsvenskan sedan 2011.
Det Tuva Skoog håller på att göra saknar snart motstycke under den här tidsperioden.
Nationalitet spelar ingen roll. Enbart VM-medaljörerna Lina Hurtig och Fridolina Rolfö har gjort minst nio mål som 18-åringar i damallsvenskan efter 2010.
Hurtig gjorde tio en säsong. Rolfö nio. Skoog står också på nio.
Skillnaden: Tuva Skoog har gjort det här på hundratals om inte tusen spelminuter färre.
Som till stor del inhoppare har hon levererat det som nästan ingen startspelare i motsvarande ålder klarat av senaste dryga tio åren.
Ifjol gjorde Tuva Skoog noll mål. I år har hon skjutit sig in bland världens stora anfallstalanger.
För det är där analysen måste landa.
Visst damallsvenskan har blivit sämre. Men den är fortfarande en stark liga i världen.
Det som sker här kommer få eko där.
Det kan inte finnas en klubb med ambitioner som inte har koll på vad anfallaren i Piteå håller på att uträtta den här säsongen.
Farten, drivet mot mål, det stenhårda pannbenet, avsluten. Allt lär finnas antecknat i vartenda fotbollsblock hos varenda klubb med pengar på kontot.
Skoog är fortfarande ingen 90 minutersspelare. Snarare en för 35. Hon har inte ork för så mycket mer. Men frågan är inte vad hon inte är utan vad hon redan är och framförallt kan bli.
Det senare vet vi inte än. Men samtalen och viftandet med eurosedlarna till Leif Strandh kommer inte att saknas i vinter.
Kontraktsläget i Piteå IF är bättre än någonsin.
Skoog har kontrakt över nästa år. Succébacken Wilma Carlsson likaså.
Närkampsmanglaren Olivia Holm och anfallaren Anam Imo har 2,5 år till. Åtminstone på underskrivna papper. Utifrån den utveckling i målskytte, targetspel och fysik som nigerianskan uppvisat kan jag inte tänka mig att hon blir kvar i Piteå hela kontraktslängden.
Här kommer någon klubb att slänga upp den feta plånboken. En miljon? Minst. Två? Mer rimligt.
Det är mer än massafabrikerna i Piteå som kommer att exportera och sprida pengadoft över stan framöver.