Fullt ös framåt. Korsdrag bakåt. Tillräckligt för att vinna matchen, men inte för att ta hem serien.
Piteå IF vill vinna division 2. Då gäller en sak.
Stabilitet. Över tid och i prestationer.
Det är annars en bristvara hos topplagen i den här serien. Det finns en anledning till att klubbarna inte spelar högre upp. Nedkokat handlar det om kvalité som mynnar ut i stabilitet. Eller snarare bristen på det.
Förra säsongen gjorde topplagen sitt bästa för att snubbla på mållinjen och Boden spurtade från sin position långt bak och hela vägen till division 1. Där har det gått jättebra. Verkligen.
I år är det åter jämnheten i prestationerna som kommer att avgöra. Serieledande Ytterhogdal har nu torskat två raka matcher. Sex topplag inom tre poäng efter tio omgångar. Det gäng som håller ihop prestationerna kommer vinna det här.
För att Piteå ska göra det krävs en jämnare nivå i 90 minuter match efter match. Offensiven har lossnat rejält med tolv mål på två senaste matcherna. Gustav Rönnbäck-Wallin skiner av självförtroende. Tetteh Komey gör alltid mål och röjer ytor åt sina medspelare. Målfesterna har varit mot två lätt naiva lag med svårigheter att stänga ytor. PIF behöver visa att man också klarar att gneta till sig skitiga, tråkiga 1–0-segrar genom en smalbensträff i 90 minuten på Skogsvallen eller Norrvalla. Det har vi inte fått se än. Behåll er rock'n'roll men addera kontroll.
Offensiven bjöd på massor mot Timrå. Defensivt var det samma sak. Det är inte lika kul. Piteås målvakt Richard Nordlund var inte glad efter slutsignalen. Det förstår jag.
Piteå kan vinna den här serien, men steg ett är att veta hur. Målfester med 5–4 räknas alltid i tabellen, men det kommer krävas andra sorters vinster också.