Det snackades mycket om de fem topplagen, de som jagar guld och Champions League-platser, under den allsvenska upptaktsträffen torsdag förmiddag. Häcken, som trots en jättesatsning inför fjolårssäsongen, stod rätt rejält på öronen under våren, hissas upp som knapp guldfavorit. Och varför inte? Häcken fick ordning på grejerna sent omsider under hösten och kan mycket väl vinna.
Kristianstad är en annat lag som pratar om guld. Skåningarna var med i guldracet länge ifjol och radade upp tio raka segrar innan de stod på öronen fyra gånger i följd när det skulle avgöras.
Hammarby värvar, värvar och värvar från jordens alla hörn, men än har Bajen inte vunnit någonting. Inte ens tagit medalj senaste åren. Svansföringen är hög, men jag ser dem på sin höjd som en medaljkandidat.
PIF ruskade om Hammarby rätt rejält i Svenska Cupens semifinal i söndags. Hammarby vann till slut på grund av betydligt "bredare" bänk och i det sammanhanget bör nämnas att Piteå saknade några rutinerade kort.
Hammarby taxerades till oddset 1.30 inför match och spelbolagen jublade säkert över 1-1 efter 90 minuters spel. Piteå måste vid närmare eftertanke ha varit spelbolagens bästa vän under fjolåret när de luggade Rosengård, Hammarby, Häcken och Kristianstad på poäng. Jag är inne på att det kan bli nå´t liknande 2023.
PIF-tränaren Stellan Carlsson har efter något års gnuggning utbildat och utvecklat mängder av spelare. Ett drygt dussin som kommit till PIF från andra allsvenska reservbänkar har utvecklats till landslagsspelare. Sportchefen Leif Strandh ser ut att än en gång lyckats skapa en spännande profilstarkt trupp trots en betydligt mindre budget än de flesta av konkurrenterna.
Faith Ikidi, Fanny Andersson och Katrina Guillou är högkaratiga PIF-profiler i allsvenskan. Men truppen ser fler som kan lyfta ytterligare. Hanna Andersson tog jättekliv ifjol, Anam Imo äger en hög högstanivå, Olivia Holm och löftet Sara Eriksson kan absolut bli nya publikfavoriter runt LF Arena. Och unga speedkulorna Tuva Skoogh och Evelina Moberg kan nog sätta griller i motståndarförsvaren även om man inte ska begära alltför mycket av dem redan nu.
Bakom de nämnda finns några rutinerade pjäser som Ronja Aronsson, Ellen Löfqvist, Cissi Edlund, Wilma Carlsson och inte minst en snart comebackande Selina Henriksson. Maja Green har inte lika många allsvenska säsonger i bagaget som de nämnda, men hon platsar också i kategorin.
Piteå tippas tillhöra mittenskiktet med lag som Vittsjö, Örebro och Djurgården. Nykomlingarna Växjö, IFK Norrköping, IFK Kalmar, BP och Uppsala spekuleras tillhöra gängen som tvingas kämpa om kontrakt och kvalplats.
Något av de förmodade topp och mittenlagen kommer att floppa och något av mitten och bottengängen flippar. Så brukar det bli för det mesta. Och i det sammanhanget måste man ställa den givna och alltid lika bortglömda frågan, nämligen...hur är det ställt på målvaktssidan?
Jo, vi vet att Hammarbys Anna Tamminen och Häckens Jennifer Falk är bra. Rurinerade Hedvg Lindahl står i Djurgården och lovande Tove Enblom i Örebro.
Piteå, då?
Amanda McGlynn var en topp två-målvakt i fjolårets allsvenska. Årets duo Moa Öhman och Samantha Leshnak Murphy kan göra stora räddningar, men hörnmålen i baken mot Djurgården och Hammarby är något för många.