Förra veckan lämnade klubbchefen Daniel Johansson Piteå Hockey. Några dagar senare fångade radarn in ett ännu obekräftat rykte att poängkungen Joakim Högberg följer Johansson till Umeå och Björklöven. Under påskhelgen sipprade det ut att klubbens ordförande Ove Marklund avböjt nyval och som inte det var nog. Speakerinventarien Claes Lundquist tackar för sig efter 43 (!) säsonger i båset runt den konstfrusna isen i Kvarnvallen och LF Arena.
Massor av klass i en klase där och då har inte ett rutinerat äss som Daniel ”Ragge” Olofsson meddelat om han står till klubbens förfogande ytterligare en säsong. Med tanke på att förra säsongens tränare Patrik Klüft hoppade av efter endast en säsong i PHC och stjärntillskott som Jonathan Hedström och Niklas Strandberg knappt börjat innan de slutat är känslan att strömhoppen från Piteå Hockey varit åt helsicke för många för att skapa något som stavas kontinuitet. Att halva spelartrupper byts ut i nästan alla lag i seriesystemets tre högsta serier är något de flesta hockeysupportrar lärt sig leva med, men det brukar sannerligen vara lugnare på ledarsidan.
Ove Marklund har såvitt jag kan bedöma svarat för ett hästjobb under sina halvdussinet år som ordförande. Han har jobbat i övertygelsen att klubbar med ekonomin i balans premieras i långa loppet och att de som inte följer ramarna hamnar i skamvrån med degradering som följd. Det må vara hur det vill med den saken men man kan fundera kring vad Ove egentligen tänkt när han sett klubbar som Björklöven, Vita Hästen, Karlskrona, Tingsryd och AIK lirat till sig allsvenska biljetter i kvalserien.
I stort sett varenda norrländsk förening mellan Kiruna och Sundsvall har haft den ekonomiska snaran runt halsen de senaste två årtiondena. Ja, inte bara runt halsen. Den har varit hårt åtdragen också. Dock inte Piteå som även om klubben knäat aldrig chansat. Inför våren 2015 ansåg till och med de försiktigaste bland de försiktiga att nu var det läge att spänna bågen mot allsvenskan. De tre fyra förvärv som förmodligen med råge räckt för en allsvensk biljett kom aldrig.
Drakar lyfter i motvind sägs det. Frågan är om Piteå Hockey-draken tvingas lägga sig platt ett par år och främst hoppas på att division 1-statusen lever den dag den funderar på att lyfta igen. Valberedningen står inte inför någon lätt uppgift och Jonatan Glader som tillsammans med Patric Jonsson och Johan Wikberg kommer att fungera som arkitekter bakom truppbygget måste verkligen knyta händerna i fickorna.
Jag är inte i närheten lika vass i matematik som Ove Marklund. Den rutinerade bankräven flaggade i artikeln här intill att kostnadssidan blir allt större för de hårt prövade klubbarna. Och det konstaterandet gäller inte bara hockeyn. Piteå IF:s allsvenska damlag tappar ett par hundra tusen i ett nafs när rabatterna för ungdomsanställningar försvinner i höst. Vilket i sin tur kan innebära att det kan bli svårt att behålla världsspelaren Faith Ikidi som enligt uppgift vill stanna. Tragiskt för Piteorten och länet om det inte går att samla in medel för en spelare av den digniteten. Det är en månadslön för en SHL-spelare i ishockey på övre halvan det handlar om.