Förlust i fyra tävlingsmatcher i rad är en sak. Tretton baklängesmål, 3,25 per match i snitt, är en annan och imorgon väntar mardrömslaget nummer ett under Piteås tre säsonger i allsvenskan, Göteborg.
Piteå har absolut chansen. Tar de med sig känslan från vårmatchen där Piteå faktiskt var bättre i långa stunder i spelet ute på plan behöver Göteborg inte utgöra något oöverstigligt hinder. Valhalla har dock varit rena häxeriplatsen för PIF under vårbesöken 2009 och 2011. Jag var där båda gångerna. De respektive matcherna hade knappt börjat innan de var slut. 2009 var PIF-upplagan totalt chanslöst. Målvakten Emma Gustavsson gjorde allsvensk debut den gången. 16-åringen var duktig och hindrade ett större ras än de 0-7 som matchen slutade. Ifjol sprang ett skade- och sjukdomsdrabbat PIF ut med en självmordstaktik och 0-5 i halvtid hade kunnat skena iväg till rekordtorsk om inte nigerianskan Ulumna Jerome fått komma in och städa upp lite på mitten.
Dagens PIF är av helt annan kaliber än uppställningarna 2009 och 11. Dock måste alla aktörer inse betydelsen av att bryta förlust och insläppstrenden. Att möta Göteborg i dagsläget borde gynna Piteå. Göteborg föll mot AIK i höstrupptakten, men kom tillbaka starkt med storseger mot Umeå och 2-1 mot mästarna Malmö i cupsemifinalen i onsdags. Göteborgs tuffa matchande senaste veckan har nog slitit hårt på materialet. PIF å sin sida klev av söndagsmatchen mot Tyresö ganska raka i ryggen trots femettan i baken. Att byta chanser med ett lag som Tyresö faller sällan väl ut. Tyresös världsstjärnor är alldeles för bra i den offensiva boxen för att få komma till gång efter annan. PIF:s enda mål i protokollet skulle ha varit två eller varför inte också tre. Feta chanser skapades och målet som dömdes bort efter en av hörnorna i den andra halvleken var en felaktig blåsning från domaren. PIF har en elva som kan stoppa de senaste månadernas blödning bakåt. Skapar laget samtidigt lika mycket framåt som i matchen mot Tyresö kan skrällen vara ett faktum.
För de rödvita herrarna finns förstås inget annat än seger när jumbon Umedalen besöker LF Arena. Victor Brännström gör comeback igen efter en av karriärens många lårskador och ingen blir väl förvånad om han lämnar planen efter ett hattric. Senast Victor showade på LF Arena noterades två mål från hans fötter och seger mot topplaget Härnösand.
PIF-sektionen har meddelat spelarna att de helst ser att tränarstaben med Anders Wallerström fortsätter över nästa säsong. Inget enkelt beslut det där. Wallerström tror på sitt lag och han verkar ha många av grabbarna med sig i båten. Däremot har resultaten varit i det närmaste sorgligt skrala och ojämnheten från en match till en annan märklig. Visst är det så att PIF drabbats av alldeles för många oturliga skador under Wallerströms tid i klubben, men det är inte hela förklaringen till pendlingen mellan de allt för sällan höga nivåerna och de alldeles för ofta återkommande underprestationsmatcherna. PIF-materialet är hur som helst bättre än vad tabellen visar. Flera av spelarna har varit med om det mesta på nivån man spelar nu. Storsegrar i derbyn mot IFK Luleå på bortaplan. Storförluster och kryss i toppmatcher mot gäng som Östersund och Boden. Plus årets svidande poängtapp och torskar i viktiga matcher på stopptid. Lyfter lirarna nästa säsong under Wallerström bör Piteå kunna vara med och slåss i toppen av division 2-norra. Men det gäller förstås att spela hem kontraktet den här svängen innan siktet ställs in på nästa säsong.
Till sist...
...fick jag med rätta en "skrapa" av en förbundssnubbe efter min kritik angående förlängda mållinjens olika placering i hockeyserierna. I min enfald tog jag för givet att det är förbundet som bestämt regel och rinkförändringen, men så är det inte. Det är istället sammanslutningen Hockeyligan och allsvenskans motsvarighet som vill pröva i "sina" serier. Rättvist i kval? Nej, inte alls.