Piteå förlorade med 1-3 mot Kopparberg/Göteborg. Men det är inte det mest intressanta. Det viktigaste beskedet kommer idag. Hur allvarlig är egentligen Lydia Williams knäskada?
Svaret på den frågan kommer efter en läkarundersökning någon gång under dagen. Tills dess håller Piteås lagledning andan - var så säker. Williams kan bli borta allt från några dagar till flera månader. I går kväll kunde varken hon eller läkaren ge besked om hur allvarlig skadan är. Det oroande är att det inte var någon smäll som tvingade henne att gå av. I det här fallet tog hon ett steg och kände hur någonting hände i knät. Det låter inte alls lovande.
En skada på Williams eller om det varit Faith Ikidi är nämligen det värsta som kan hända Piteå. Det kostar i längden betydligt mer poäng än en enskild förlustmatch. Williams är en målvakt av internationellt snitt och gjorde en mycket bra match mot AIK i premiären.
Piteå har verkligen haft otur. I fjol skadade sig målvakten Stephanie Labbé i knäet den 1 maj hemma mot Kristianstad. Hon blev borta i flera månader. Den gången hade Piteå ingen riktig plan B. Hanna Wikström fick en omöjlig uppgift i att ersätta Labbé. Det innebar många onödiga poängförluster. Inför den här säsongen deklarerade Piteå tydligt att man hade lärt sig av misstaget. Förutom Wikström värvades även Maria Rönnbäck - hon som också fick chansen när Williams skadades igår.
Rönnbäck släppte in ett mål och fick stå den lättare delen av matchen. Hon hade ett par bra utrusningar och att hon är säker på det vet vi sen tidigare. Men om Williams blir borta en längre tid så kommer Rönnbäck att ställas inför en tuff uppgift. Då gäller det att hon klarar det testet annars kommer Piteå att få en tuff resa. Piteå står inför två riktigt viktiga matcher. På söndag väntar Djurgården hemma och omgången efter Vittsjö borta. De två och AIK kommer sannolikt att hålla till i botten av serien. Därmed är det också lag som Piteå bör besegra om man verkligen ska förbättra sin fjolårsplacering.
I övrigt fick vi se ett darrigt försvarsspel från Piteå i första halvlek. Göteborgs mål var av bra klass, samtidigt låg Piteå ofta lite fel och för långt ifrån. Vid 0-1 missade mittförsvaret i Piteå markeringen, vid 1-2 hängde inte Hallbera Gisladottir med sin motståndare och 1-3 kom när Anita Asante smög bakom ryggen på Sara Eliasson.
Just Eliasson har haft en stadigt uppåtgående utvecklingskurva i flera år. Utifrån matcherna jag har sett den här säsongen så verkar den ha planat ut. Men den kan mycket väl vända uppåt igen.
I andra halvlek ryckte Piteå upp sig och skapade flera fina lägen. Hade 2-3-reduceringen kommit är jag inte alls säker på att Göteborg hållit undan. Men Göteborg visade att laget har spelare med vassare spetskvalité. Lisa Ek gjorde en strålande insats på mittfältet inför förbundskaptenen Tomas Dennerby. Landslaget nästa? Amerikanskan Christen Press var riktigt vass i djupled och med boll. Sådana toppar hade inte PIF.
Den hemmaspelare som kom upp i högst klass var Jennifer Nobis. Amerikanskan hade en mycket bra vår ifjol men en blek höst. Igår var hon tillbaka i precis den formen hon ska vara i. Nobis gjorde inte bara mål, hon var också stark en mot en. Det är viktigt för framtiden att PIF nu fått igång henne.
Till sist...
...går hockeyns maratonslutspel in på absoluta slutspurten. Skellefteås Bud Holloway är den främste poängplockaren i ett slutspel någonsin och Brynäs Jakob Silfverberg är den som gjort mest mål i ett slutspel genom tiderna. Nu återstår bara att se om Skellefteå blir det första lag som vänder ett 0-3-underläge i matcher. Med en frisk Lee Goren tillbaka i laget växer chansen.