När andra avdelningen av vinterns SM avgörs i Boden, blir det sjätte gången fästningsstaden välkomnar den svenska längdeliten. Därmed når Boden samma antal som grannkommunen Luleå.
Fyra gånger har Piteå varit SM-arrangör, om man dit även räknar SM-stafetten för två år sedan. Övriga norrbottniska SM-värdar är Kiruna (3) samt Kalix, Malmberget och Gällivare var sin gång.
Totalt har Norrbotten tagit emot svenska längdmästerskap fler gånger än något annat skiddistrikt. 17 SM-veckor (plus 4 enstaka tävlingar) har de norrbottniska klubbarna haft. Västerbotten kommer sedan med 16 (2), Ångermanland 15, Jämtland 13 (3) och närmast de fyra nordligaste skiddistrikten är Dalarna med elva SM-veckor 11 (1).
Årets påsksmäll detonerade när vinterns framgångsrike förbundskapten Lars Öberg lät meddela att han inte ville vara med längre. Familjen och jobbet lockar mer än att flänga runt om i världen.
Nu avvaktar vi med spänning vem skidförbundet sätter in. Speciellt som det varit en turbulent tid allt sedan förre friidrottskaptenen Ulf Karlsson plockades in för mer än ett år sedan för att ha en överordnad roll men fann att han inte smälte in utan tackade för sig.
Säkert är det inte lättjobbat med många starka röster och åsikter från klubbar och ledare. Och säkert även från enskilda åkare som inte alltid är överens med det som sägs och kommenderas uppifrån. Den nye (jag inbillar mig att det blir en han) ledaren får ett grannlaga jobb.
När landets skidklubbar skriver kontrakt med sina aktiva och utrustar dem med dräkter fyllda av namn på sponsorer, räknar de förstås med att dessa ska synas på arenor runt om i landet. Säsongsinledningen i Bruksvallarna är första tillfället, och där ställde praktiskt taget alla våra stjärnor upp. Likaså vid SM i Falun i januari.
Men i Boden saknas många - Calle Halfvarsson, Marcus Hellner, Johan Olsson, Teodor Peterson, Sofia Bleckur, Hanna Falk, Lisa Larsen och Linn Sömskar för att nämna aktiva ur förbundets grupper - och det kan man förundras över. Är SM-lopp mindre värda? Eller bryr man sig inte om att här finns en av få möjligheter att visa upp sig i klubbens dress?
En klubb som skickar alla sina aktiva - bortsett från fortfarande sjuke Jesper Modin och Magdalena Pajala som är förkyld - är Piteå Elit.
Redan i lördagens lagsprint får de två tjejlagen lite av favoritstämpel över sig, oavsett hur de komponeras. Fast det finns förstås konkurrens: förra årets vinnare Åsarna med Ida Ingemarsdotter och (förmodligen) Hanna Brodin samt Mora med Anna Haag och Stina Nilsson torde utgöra de svåraste hindren till en dubbel medaljuppsättning för Piteå.
På herrsidan är Moras Emil Jönsson och Johan Edin självklara favoriter.
I söndagens långlopp skulle ett par historiska saker kunna inträffa:
n Anders Södergren har chansen att nå upp till Mora-Nisse Karlssons 17 SM-titlar. Anders har inte vunnit sedan 2010. Men han har varit silvermedaljör efter Daniel Richardsson två år i följd på 50 km, visade bra form vid VM och vore med sin långa, framgångsrika karriär förtjänt av att nå legendaren Mora-Nisse.
n Charlotte Kalla skulle i händelse av vinst på tremilen - och med tanke på att den går med fri åkteknik och att Charlotte visat strålande form efter VM är hon storfavorit - passera likaså legendariska Sonja Edström och bli framgångsrikaste norrbottniska genom tiderna med 13 SM-titlar.
Trots frånvaron av de nämnda är det skapligt stora startfält i söndagens långlopp, som går med individuell start. Favoritnamn utöver de nämnda är främst Anna Haag, Ida Ingemarsdotter och kanske Britta Johansson Norgren samt på herrsidan Daniel Richardsson, Jens Eriksson och Lars Nelson.
Intressanta starter på damsidan gör de juniorer som tidigare i vinter vann JVM i stafett, Julia Svan, Sofia Henriksson, Jonna Sundling och Stina Nilsson. För Sofias del hade chansen varit bättre med klassisk åkteknik. Den möjligheten får hon om ett år.