Det var inte lätt att tyda Piteå IF inför premiären. Flera spelare skadade och resultat som du bara vill kika med ena ögat på; 0–0 mot Umeå med hela laget med, 3–0 i en blek insats mot Assi och 2–3 mot Morön trots tio mästare på planen.
Sedan kickade serien igång och allt var som vanligt igen.
Piteå pressade Djurgården högt. Julia Karlernäs small plötsligt på som om det var 2018. Ellen Löfqvist var sitt vanliga majestätiska jag. Madelen Janogy utmanade som en (den) VM-spelare hon är.
Långt bak fanns också en norska med halvtaskig vad men fina långa bollar som oroade.
Premiären var här – välkommen tillbaka Piteå IF.
Laget var som det varit förut – inte senaste månaden.
Därmed också bättre än Djurgården. Lösningsorienterat hittade Piteå en del fina passningskombinationer och ytor i djupled. De stora chanserna var inte mer än ett par innan målet kom i andra halvlek.
Men det var ett lag vi kände igen. Ett PIF på rätt nivå igen.
Sedan slets det itu. Några ville fortsätta framåt – andra ville bakåt och framförallt fanns inte alla de rätta korten att sätta in.
Josefin Johansson var ett, fast andra hade också behövts.
Men bristen på anfallare var påtalig. Bänken ekade tom. Med Fernanda Da Silva, Elin Bragnum och Andrea Norheim tillgängliga hade Piteå kunnat förlägga spelet högre upp, fortsatt sin press och hållit bollen längre från egna målet. Nu tvingades tränarna ta beslutet att låta laget sjunka. Det undviker du helst mot ett Djurgården där Irma Hellin och Malin Diaz älskar utrymme och tid med bollen mer än något annat.
PIF tvingades till ett dåligt alternativ. Inte i någon försäsongsmatch, möjligtvis med undantag av Skottlandsresan i januari, har laget tvingats sjunka och försvara i och runt eget straffområde.
Nu blev det skarpt läge direkt. Men PIF överlevde och fick en match att verkligen komma in i serien på riktigt. Inte bara sett till poängen. Utifrån det var premiären perfekt.
Piteå har flera delar att förbättra. Men inget lag är som bäst nu. Ljusnar skadeläget ser det gynnsamt ut inför resten av våren. Den handlar om att hänga med i toppen inte nödvändigtvis leda. Alla vet att den här serien kommer att avgörs under 15 matcher i höst – inte sju under våren.
Djurgården som jag hade som en outsider behöver prestera bättre för att vara med i medaljmatchen. Tyngden i straffområdena fanns inte där.