2014 ska Piteå IF:s herrar spela i division 1. I alla fall är det klubbens mål. Men verkligheten ser annorlunda ut. Just nu är det minst lika troligt att Piteå spelar i division 3 som division 1 2014.
För Piteå IF gäller det att genast se allvaret i situationen. I fjol var tränarna tydliga inför säsongen. Laget var helt klart bättre än det som slutade trea 2010. Men säsongen blev ett misslyckande, med två omgångar kvar riskerade Piteå nedflyttning men klarade sig ändå kvar. I år lät det likadant. Anders Wallerström deklarerade tydligt inför säsongen att Piteå var bättre än året före, även fast Victor Brännström hoppat av.
Så här långt har det varit en fullständig missbedömning. PIF snittar under en poäng per match och är bara två poäng över kvalplatsen. För att laget ska överträffa fjolårets dåliga säsong krävs seger i sju av de nio återstående matcherna. Med tanke på att PIF gjort dåliga höstar senaste säsongerna finns det klar anledning till oro hos supportrarna.
I grunden gillar jag Anders Wallerström och Johan Norberg. Det är killar jag unnar att lyckas. De har ett stort engagemang och en på pappret bra idé om att Piteå ska klättra i seriesystemet och utveckla sina spelare genom ett spel byggt på passningar, rörelse och bollinnehav.
Men just nu är läget annorlunda - nu handlar det inte om det utan om att överleva. Har Piteå inte insett allvaret så är det hög tid nu, för laget kan faktiskt åka ur division 2. I oroliga tider gäller det att bygga en stark grund att stå på. Richard Nordlund har varit svajig två sista matcherna men är i grunden en toppmålvakt i serien. De som såg Assi mot Piteå säger att Tomas Lundmark var strålande som mittback. Jag vill se honom där igen. Erik Sundström som högerback skulle också kunna bringa stabilitet när Henrik Millbert inte nått upp till förra höstens strålande form.
I dag väntar serieledaren Selånger borta. För Piteå handlar det inte om att äga boll och öppna ytor, segerreceptet är snarare ett tillbakadraget stenhårt försvarsarbete och snabba omställningar.
I slutändan tror jag Piteå kommer att klara sig kvar. Victor Brännströms återkomst har betytt tre mål på två matcher, det kommer att bli fler från honom. Dessutom öppnar han upp ytor för andra med sina löpningar. Men i det här utsatta läget ska Piteå inte ta något för givet. Det enda viktiga just nu är att rädda sig kvar i serien och snarare att se nedåt i tabellen än uppåt, varje avancerad tabellplacering som tas får ses som en bonus.
Den som såg Piteå IF:s damer ifjol höstas och OS-fotbollen nu får gnugga sig i ögonen. I Piteå blev Melissa Tancredi mest en målsumpare, även om hon satte två baljor. I OS har Tancredi visat upp ett stort register som hon aldrig var i närheten av på LF Arena. Med sin styrka, löpningar i djupled, fyra mål och fina framspelningar har hon varit en av OS bästa anfallare. Det är ingen hemlighet att OS-spelarna Tancredi och Carmelina Moscato (också bra i OS) inte trivdes med PIF-tränaren Peter Grundström. Årets tränare Stellan Carlsson har verkligen skapat ett lag och med honom som tränare ifjol är jag helt säker på att kanadensiskorna trivts och presterat bättre.
Till sist...
...ville olympiska kommittén stänga av 800-meterslöparen Taoufik Makhloufi för att han inte gjorde sitt bästa och bröt ett lopp. Snacka om att vara ute på svag is. Historien är full av idrottare som inte gjort sitt bästa vid enstaka tillfällen för att gynnas längre fram. Tre Kronor la sig mot Slovakien i OS 2006, Sverige och Danmark vägrade anfalla vid ställningen 2-2 i EM 2004. Japans 0-0 mot Sydafrika i årets OS var knappast en slump. När Usain Bolt joggar i mål i försökslopp, ska han också stängas av då? Nej självklart inte. Det viktiga är att i möjligaste mån utforma turneringarna så att risken för läggmatcher minimeras och det är IOK:s ansvar.