Torsdagen den 22 mars 2012 - då fick damhockeyn sitt stora genombrott både i Piteå och Norrbotten.
Munksund Piteå mot Brynäs i SM-semifinal.
Den magiska matchen. Den magiska kvällen.
När matchen skulle starta var köerna vid entrén fortfarande långa så domaren fick vänta med att släppa pucken.
Till slut blev det 1618 åskådare - det tidigare publikrekordet för svensk klubbhockey krossades.
Och matchen. Som ett manus från Hollywood. David sänkte Goliat. Munksund Piteå vann mot jättefavoriten Brynäs efter att bland annat klarat spel tre mot fem i två minuter och avgjort med 3-1 i tom kasse.
När slutsignalen gick blev det inte den vanliga rusningen ut till bilarna. Många stannade kvar för att hylla hemmaspelarna. Sedan blev det två förluster borta mot Brynäs efter tappra insatser och förlust i semifinalen med 1-2. Men minnet av den otroliga marsmatchen sitter garanterat kvar. Förra säsongen kom Munksund Piteå trea i Riksseriens publikliga för grundserien. Snittet var 136 åskådare. Brynäs vann med 141 före Linköping 139.
Förhållandevis bra siffror alltså för Munksund Piteå men det var ganska tomt i hallen. Kändes orättvist att inte fler Piteåbor gav damhockeyn en chans.
Nu skulle det vara en besvikelse om inte publiksnittet dubblas - minst 300 åskådare per match.
Bland de 1618 som satte svensk rekord väcktes säkert ett intresse.
Förra säsongen fick Munksund Piteå slå ur underläge. Målsättningen var en plats i slutspelet - att därmed slippa kvala sig kvar.
Nu blev det ännu bättre.
Först vinst mot AIK i kvarten och sedan tre bra matcher mot Brynäs i semifinalen.
Nu är kraven större. Allt annat än en plats i slutspelet är ett fiasko. En ny situation för spelarna i Munksund Piteå.
Och Riksserien är kanske bättre än någonsin. Fem lag kan vinna guld: AIK, som värvat de bästa spelarna från Segeltorp, hårdsatsande Linköping, Brynäs som ersatt Emma Eliasson med två av Leksands bästa spelare, Modo som är regerande mästare och de unga tjejerna är ett år bättre - plus Munksund Piteå. Det blir tufft redan i kvartsfinalen.
Segeltorp, Leksand och HV 71 får försöka undvika de två platserna under kvalstrecket.
Munksund Piteå har gjort en av de bästa värvningarna, Emma Eliasson.
Dessutom har laget ökat träningsdosen vilket bör betyda att spelarna bli starkare, snabbare och får ännu bättre självförtroende.
Men det finns också en risk. Ibland kan hårdträning betyda att prestationen sjunker och lönen för mödan inte kommer förrän följande säsong.
Förslitningsskador kan också uppstå.
Men Munksund Piteå har en duktig ledarstab med bland andra erkänt duktige fystränaren Stefan Thomson och puckplanket Micke Renberg. Emma Eliassons inträde i laget är förstås ett stort lyft för Munksund Piteå - inte minst för Rebecca Stenberg. Hon har varit lagets stjärna de senaste åren men ofta fått specialbevakning av motståndarna.
Nu ska de också hålla redan på Emma vilket betyder större ytor för Rebecca. Munksund Piteå kommer också att ha ett av seriens bästa power play. Med Emma och Rebecca tillsammans med Melina Olsson som har ett av Riksseriens bästa skott. Lägg därtill spelskickliga och målfarliga backen Jessica Wellborg (snart i landslaget). Ett annat vapen är målvakten Sara Sundqvist. Förra säsongen släppte hon inte in en enda straff. Det gav många viktiga bonuspoäng plus vinst i första SM-kvarten mot AIK (efter tio minuters förlängning avgör straffar i slutspelet).
Dessutom finns det många spelare i laget som kan kliva fram i vinter. Förra säsongens succé har betytt mycket för sommarträningen.
Damhockeyns belackare pekar ofta på att tacklingar inte är tillåtna. Men domarna har höjt nivån varje säsong och nu tillåts tuffa trängningar. De som var i LF Arena under rekordmatchen minns säkert kalabaliken efter nästan varje målvaktsblockering. Det finns dock fortfarande utrymme för lirarna så matcherna i Riksserien riskerar inte att bli samma sömnpiller som vissa i herrarnas Elitserie. Den 29 september spelar Munksund Piteå hemmapremiär mot AIK - jag tror många längtar.Kenneth Sandström