Fotbollen i Piteå stångar sitt huvud blodigt mot en cementvägg i jakten på att få en fotbollshall.
Men det finns fler problem klubbarna fajtas mot. Ett är Linus Olsson en symbol för och betydelsen går mycket djupare än honom och det enskilda fallet.
Det här handlar om herrfotbollen. Inte damerna. De har en väl fungerande verksamhet med ett lag i en toppliga i världen.
Men när damerna är bättre än någonsin är herrarna nästan det motsatta. Ortens bästa herrlag spelar i fjärdedivisionen och har två år i rad varit nära att behöva kvala sig kvar. Det är ingen situation att jubla över.
Men istället för att bara prata om en fotbollshall som visserligen skulle betyda enormt mycket gäller det ibland att ställa sig framför spegeln och granska sig själv.
Gjorde herrfotbollen det skulle två klara problem upptäckas.
En sak är att det tränas för lite. Det finns ingen riktig träningskultur i Piteå. Inom många idrotter är det självklart att den som tränar mest blir bäst. Det är det inom fotbollen också. Det är bara det att så inte sker i Piteå. När simmare kan köra sitt första dagspass klockan 6 på morgonen sover fotbollspelarna fortfarande. På sidan 33 berättar vi om en 13-årig och en 14-årig gymnast som tränar 10 timmar per vecka. Deras konkurrenter som tillhör landslaget tränar 22. Hur många fotbollspelande 13-åringar i Piteå tränar så mycket för att slå igen-om i den sport där konkurrensen är tuffast i hela världen?
Ambitionsnivån är ofta låg, kanske framförallt inom seniorfotbollen. Någon träningskultur finns inte. Det är både svårt att hitta tränare (och speciellt bra sådana) och spelare som vill dyka upp till varenda träning. Det är okej att alla inte vill satsa. Inga barn eller ungdomar ska gallras bort för att de inte vill spela mer än ett par gånger i veckan. Lösningen är precis som Piteå gjort att skapa kommunträningar och fotbollsklasser. Det är ett positivt tecken. Samtidigt måste fotbollen bli bättre på att ta tillvara på spelarna och uppmuntra/inspirera till träning - spontan som organiserad. För en fotbollstokig liten kille är det ofta inga problem att träna mer i organiserad form. De måste bara ges möjligheten och ha förebilder att se upp till.
Det andra problemet är Linus Olsson en symbol för. En av anledningarna till ortens svaga resultat i herrfotbollen är att flera av de bästa spelarna inte spelar i bästa laget. Linus är en av dem lirarna. Sett till skicklighet är han bättre än många i Piteås trupp så där finns inte heller svaret. Det handlar inte heller om ålder. Däremot hade Linus en provträning med Piteå för några år sedan när han inte kom rätt förberedd. Det ligger honom i fatet liksom att han fått rykte att vara en bad boy. Men kaptensbindeln och tongångarna från Infjärden talar om en person som mognat. Visst borde han ha fått chansen i Piteå. Förmodligen var klubben rädd för energiläckage i spelartruppen om han ingick där. Det har tvingat bort större spelare från större klubbar förut.
Oavsett anledning är Linus inte den ende av de bästa som inte spelar i bästa klubben. Orsakerna är olika och behöver inte vara kopplade till problem, men att flera av de bästa spelarna inte spelar i bästa laget påverkar naturligtvis dess slagstyrka negativt. Johan Jonsson var en bra offensiv kille som inte kom överens med tränarna och hamnade i Teg. Andreas Lindahl kan massor i sina bra stunder, men hade sina dåliga också och försvann till Storfors. Härföraren Christoffer Nilsson, skadade sig och gick till Hemmingsmark. Piteå har problem med målskyttet men i Munksund spelar Christofer Fahlman som gör nickmål som ingen annan i kommunen.
Så allt handlar inte bara om en fotbollshall. Det handlar också om att fostra talanger och få de bästa att spela i bästa laget. Dit är det en bit att vandra.
Till sist...
...Zlatan är för evigt kung.