Många nyårsaftnar har passerat sedan jag för första gången fick höra talas om och se visionen om ett gigantiskt fotbollstält placerat över den yta där LF Arenas naturgräsplan ligger. En klok genomarbetad tanke och den mest naturliga platsen funderade jag då även om man förstås inte kunde slitas från tanken att väder och vind skulle kunna sänka ballongen riktigt dåliga dagar. En tanke som förmodligen svävat förbi hos alla oss som var med om den där dagen när ishallsballongen sjönk ihop efter ett oväder under 1970-talet..
Den tilltänka fotbollsballongen på LF fann inget större gehör efter den inledande presentationen trots att modellen stått pall i länder med mer krävande klimat än Sverige. Någon enstaka granne och framförallt det faktum att löparbanor och andra friidrottsfaciliteter skulle plockas bort räckte mer än väl för att LF skulle diskvalificeras från listan över potentiella ställen. Under senare år har det mest diskuterats om Nolia, Heden och Björklunda innan Piteå IF kastade in en genomarbetad genomdränkt fackla över Nordlundaområdet. Nolia och Nordlunda låg också länge i framkant med tanke på ett eventuellt framtida fotbollsgymnasium vid Strömbacka. När beslutet om fotbollshallen till slut klubbades var det de två stora N – Nolia och Nordlunda – som var alternativen. I somras fanns nog inte ens tanken runt LF.
I dag är man tillbaka på ruta ett. Nu kan tydligen fri-idrottsklubbarna tänka sig nya banor vid Skooghs Arena. Mobila läktare och belysning vid eventuella framtida större mästerskap vaskas fram utan problem när vi skriver 2016 och vips blev LF huvudspåret nummer ett för jätteballongen. Och varför inte. Då skulle Piteås mest oanvända park – gräsplanen, alltså - äntligen erhålla en mer än godkänd nyttjandegrad. Klubbas beslutet LF är det bara att hoppas att tältpremiären inte skjuts framåt ett par år i tiden. Fotbollsfolket med lilla silvergänget Piteå Dam i spetsen har väntat länge nog på att slippa pendlingen under de mörka vintermånaderna.
Att länets damidrott är oerhört stark vet vi. Charlotte Kalla, Faith Ikidi och allt vad skid, fotbolls, brottar, hockey, basket, rid och andra elittjejer i olika idrotter heter håller fanan högt. Det gör också travkuskarna Hanna Olofsson och Sandra Eriksson, båda från Boden. Hanna skrev norrbottnisk idrottshistoria när hon blev första kvinnliga champion på hemmabanan Bodentravet. En bana där championkuskarna lystrat till stjärnnamn som Stig Lindmark, Gustaf Hallén, Jorma Kontio, Ulf Ohlsson för att nämna några. Att varken Hanna eller svenska dammästarinnan Sandra Eriksson nominerats till sin stads idrottsgala är ytterligare ett bevis i raden kring att väldigt lite funderation och eftertanke nyttjas vid nomineringar den här och andra tider på året i olika sammanhang. Lobbyismen och att själva galorna arrangeras är betydligt viktigare.
Till sist…
…var jag inne på att det skulle bli många favoritettor när SHL-hockeyn drar igång annandagen. PT-sports Micael Lindgren kom dock med en tänkvärd invändning. Micke hävdade med rätta att bortalagen vunnit en stor del av matcherna just annandagen. Hans analys var att bortagängen startade uppladdningen inför just annandagsmatcherna väsentligt tidigare än hemmalagen som kanske klappade sig på magen i soffan efter julmaten alltför länge. Tänkvärt och God Jul!