Piteå-Tyresö 2-1.
Det kallar jag knall. Vi behöver inte kasta vatten i ansiktet, nypa oss i armarna eller gnugga ögonen. Det var ingen dröm att vakna upp ur, men det var också bara en träningsmatch. Den som tror att Piteå ska utmana i toppen får tänka om. Det här kommer att bli ett race mellan Malmö och Tyresö. Sett till spelarmaterial är det allsvenskans stora giganter och allt talar för att vi får se titanernas kamp mellan två lag som samlat alla allsvenskans bästa offensiva toppar. Tyresö med Marta, Seger, Boquete, Van den Ven och Press har en anfallsuppställning som ytterst få lag i världen kan matcha.
Malmö har samlat på sig Mittag, Mellis, Bachmann - ettan, trean och fyran i skytteligan ifjol. Jojo, det är inget snack om vilka två lag som har bäst offensiv.
Därför tror jag att defensiven avgör. Tyresö har fina namn på pappret men i verkligheten har man inte imponerat i de två matcher jag sett laget spela på försäsongen. Därför trodde jag tills nyligen att Malmö skulle vinna allsvenskan - sedan blev det 0-8 på två matcher mot mot Lyon i Champions League...
Det här blir en rafflande och helt öppen duell mellan giganterna.
Båda lagen har offensiva toppar i världsklass. Vad de saknar är en spelare från Piteå IF - Faith Ikidi. Nigerianskan är seriens överlägset mest underskattade spelare. Det är inget annat än ett skämt att hon inte blev nominerad till priset som årets back ifjol. Hon skulle självklart ha vunnit priset. Faith Ikidi är klart bäst på sin position i damallsvenskan med sin tajming, teknik, spelförståelse, huvudspel, snabbhet och spänst. Det här är inget bara vi i Piteå tycker. Kopparberg/Göteborgs tränare Torbjörn Nilsson har flera gånger uttryckt samma värderingar. Likadant skakar fotbollsinitierade i Umeå över att Emma Berglund blev vald till årets back på fotbollsgalan.
Men i en värld där kunskaperna om damfotboll är pinsamt låg på många håll - tydligen även inom juryn för fotbollsgalan - så kan det bli så här. Landets största tidning gav Faith Ikidi en trea i betyg i sin bedömning inför den här säsongen. Tio backar i serien fick högre betyg. Jojo...
Faith Ikidi är Piteås nyckelspelare nummer ett. Är hon hel finns basen för ett stabilt Piteå. Stabilitet är också ett nyckelord för Piteå. Tränaren Stellan Carlsson har byggt ett lag som tillhör seriens mest och bäst organiserade. Det gav segern mot Tyresö i träningsmatchen - det kommer att ge Piteå en ny allsvensk plats till 2014. Piteås största styrka är organisationen, taktiken, det hårda jobbet. Den skicklighet som finns hos spelarna och på tränarbänken gör mig inte alls orolig. Det som däremot skapar oro är spelarna som inte finns på planen eller har funnits där i för liten utsträckning i vinter.
Piteås skadelista har varit oroväckande lång under försäsongen. Sara Eliasson och Hanna Pettersson har tappat många veckors värdefull träning. De kommer att ligga efter när serien startar. Francisca Ordega är ett råämne men var skadad i ett halvår innan hon kom till Piteå. Hon har snabbheten och tekniken men behöver hitta rätt både på planen och socialt innan hon blommar upp. Det kan ta hela säsongen och risken finns att något annat lag 2014 skördar frukterna av Piteås arbete med henne i år.
Emelie Lövgren och Lena Blomkvist och Lydia Williams dras alla med knäskador.
Piteås trupp är i tunnaste laget. Några skador kan få riktigt stor negativ effekt. Utrymmet att laborera fram bra lösningar blir då väldigt litet.
Jennifer Nobis avhopp är ett kraftigt avbräck. Hennes 13 mål och långa inkast samt huvudspel vid fasta situationer kommer att vara saknat. Men på det hela taget har Piteå stora möjligheter att upprepa och till och med kanske förbättra fjolårets åttonde plats. Men då får inte skadorna och avstängningar bli för många. Den truppbredden finns inte.
Till sist...
...har Piteå flera unga talanger. Några har redan fått chansen att spela mot Umeå IK och Tyresö. För dessa handlar det om att utvecklas så mycket som möjligt - alla allsvenska minuter är bonus.