Svettas du?
Känner du lätt ångestfyllda känslor inför att gå till jobbet i dag? Inte bara för att det är måndag utan mer än vanligt?
Diagnosen är enkel: du är Luleå Hockeysupporter och du är inte ensam om det här psykiska tillståndet som även tar fysiska uttryck.
Jag kan bara tänka mig: I dag ska tusentals supportrar i södra Norrbotten gå till jobbet. Väl medvetna om vilka kommentarer de kommer att få höra från skadeglada arbetskamrater med huvudet högt upp och segervittring.
Inget konstigt med det. Om Luleå haft 2-0 i matcher hade situationen varit den omvända.
Men nu är det inte så. Nu är det Luleås supportrar som får lida och våndas. De vet vad två förluster till innebär. De vet hur det kommer att få höra det i åratal framöver. De vet att de kommer att försöka skratta bort det OM det inträffar, men de vet också att innerst inne kommer att svida varje gång. Därför är den här finalserien för många i Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog så mycket mer än en där deras lag möter Färjestad, Frölunda eller något annat elitserielag. Det här är en speciell final och just nu talar väldigt mycket för att Skellefteå tar SM-guld.
Luleå har visserligen en storspelande Johan Gustavsson i mål, men bland utespelarna har Skellefteås offensiva toppar varit klart starkare. Luleå måste dessutom vinna två matcher i Skellefteå för att fixa det är. Nej, skymningen kan siktas för Luleås supportrar. Jag förstår att klumpen i magen finns där.
Piteå IF:s fotbollsdamer fixade 1-1 mot Kristianstad i en match mellan två av seriens mest fysiskt starka lag. Spelbolagen hade hemmalaget som rätt klar favorit. Men jag är inte förvånad över krysset. Piteå har hittills aldrig förlorat en damallsvensk premiär. PIF har goda möjligheter att ordna en plats någonstans fem till åtta i tabellen. Stellan Carlsson har skapat ett lag där ingen faller ur ramen. Där spelarna jobbar stenhårt för vandra, täcker ytor, håller ihop lagdelar och är taktiskt disciplinerat. Dessutom är Piteå fysiskt starkt. Allt det här gör att bottennappen blir färre - det medför att laget är bra med i många matcher.
Tillkomsten av yttermittfältaren Lisa Klinga är viktig. Det ger större möjligheter att laborera med startuppställningen och bättre chans att påverka matchbilden med byten. I helgen fanns exempelvis viktiga backen Sara Eliasson på bänken liksom Hanna Pettersson och Francisca Ordega. Det är bra sparkapital.
Lydia Williams startade i Piteås mål - hennes första seriematch på ett år. Kanske var det vad som sken igenom. Rapporterna talar om en Williams som var helt fel ute vid Kristianstads mål (även om Stellan Carlsson menar annat). Bakom henne stampar fjolårets överraskning Maria Rönnbäck som vill in och spela. Det ska bli intressant att se hur tränaren Stellan Carlsson tacklar den duellen. Kommer han att alternera under säsongen - eller har han gjort sitt val i Williams?
Jag tror på det senare.
Malmö kommer till LF Arena tisdag nästa vecka. Kan PIF visa upp samma stenhårda jobb, disciplin och utnyttja sina chanser framåt finns chansen till poäng.
Piteå IF:s herrar laddar för seriepremiären. Träningsmatchen mot Notviken igår var inget vidare. Tidigare år har Piteå i många matcher haft problem med djupledsspelet in mot mål. Det fick vi se igår också. Alldeles för lågt bolltempo och för många tillslag på bollen gjorde att Notviken kunde försvara sig bra sista 75 minuterna. Men en sak är klar. Träningsmatch är en sak - seriematch någon annat. Det är många gånger jag sett spelare och lag prestera på ett sätt under försäsongen och ett annat i serien.
Tiden får utvisa ...