För en dryg månad sedan var Piteå IF den klubb som fick med mest spelare i landslaget. När det är dags för svenska fotbollsgalan i november är spelare och tränare från föreningen nominerade i hela fem klasser. Knappt någon svensk klubb kan matcha den siffran och det är i det närmaste otroligt att föreningen ifråga vars aktörer uppmärksammas hör hemma i en kommun med drygt 41 000 invånare.
Bredden i högsta svenska ligan är tillsammans med den tyska bäst i världen. Det är utifrån det perspektivet fem nomineringar på riksnivå i en av världens största idrotter ska ses. Piteå IF:s damlags rankingtal i fotboll i Europa och världen är vida bättre än exempelvis Luleås haussade tvåfaldiga basketmästarinnor.
Nu är det inte alls säkert att någon av PIF-representanterna Faith Ikidi, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén och tränaren Stellan Carlsson kommer hem med något pris. Det vet ju alla som följt fotbollsgalan att det inte alltid handlar om vilka som varit bäst i respektive kategori utan lika ofta var ”priset” säljer fotbollen bäst. Jag skulle skämmas enormt ifall man satt i den jury som missat Faith Ikidi som årets försvarare eller årets mest värdefulla spelare flera säsonger i följd. Att PIF:s försvarsgeneralissa inte fick MVP och försvarspriset säsongen 2013 när laget började den svit som så småningom stannade vid tio raka matcher utan förlust framstår som en gåta.
Och det är ju inte bara vi i Piteå som sett Faith Ikidis fotbollskonst. Ingen som såg hennes spel när guldet försvann från Tyresös stjärngäng hösten 2013 glömmer den matchen. ”Aldrig sett bättre försvarsspel i en dammatch” konstaterade Tyresötränaren Tony Gustafsson. ”Hade jag haft Ikidi i mitt lag hade vi vunnit SM fem år i följd” sa Göteborgslegendaren Torbjörn Nilsson. Ja, superlativerna över Faith Ikidi har varit många från motståndarhåll, men något erkännande iform av pris på fotbollsgalan har hon aldrig fått.
Det borde vara givet, men jag skriver kanske, kanske blir det tredje gången gillt andra måndagen i november.
Stellan Carlsson borde vara given på tränarsidan där Eskisltunas Viktor Eriksson förmodligen får priset. Viktors högbudgetgäng har sopat rent bland lagen fem till tolv, men bara skrapat ihop futtiga fyra av aderton möjliga mot topplagen.
Piteås lågbudgetgäng, för det är det som det handlar om jämfört med de andra fem av topp sex-lagen, har vunnit tre av tre mot Eskilstuna och frågar Ni mig har Stellan lyckats kräma ur betydligt mer av materialet.
Pauline Hammarlund kan nypa priset som årets komet. Hon skulle givetvis ha varit nominerad som årets anfallare också. Men, det är klart. Är måttstocken att Gaelle Enganamouits 18 mål i Eskils och Pernille Harders 17 i Linköping är en vassare prestation än ”Pallos” 16 i Piteå använder man fel instrument. Hammarlund och hennes anfallskollega Hanna Pettersson har tryckt in bollar mot alla lag. Mot bra som mindre bra försvar. Enganamouit har gjort något enstaka futtigt i sex möten mot toppgängen Rosengård, Piteå och Linköping.