Piteå har under ett par decenniers tid konstant legat i täten när det gäller svensk längdskidåkning. Det gäller både herrar, damer, tävlingsarrangemang och ledarbesättning. OS- och VM- medaljer (Niklas Jonsson, Emelie Öhrstig, Lina Andersson) finns det gott om i prisskåpen för att inte tala om alla SM-och JSM-guld som bärgats bara under 2000-talet - och mer är garanterat på gång.
Vinterns utbud av aktiva ser nästan, åtminstone på papperet, för bra ut för att vara sant. Framförallt på damsidan. Charlotte Kalla (Piteå Elit) bland seniorerna och Sofia Henriksson (Strömnäs) på juniorsidan kommer att leda den väntade anstormningen.
JVM i slutet av januari och VM i februari är säsongens huvudmål. Dessförinnan finns ett flertal delmål med helgens inledning i Bruksvallarna samt världscupen nästa veckoslut i Gällivare som de första riktigt intressanta.
Charlotte Kalla och Mia Eriksson kommer för alltid att vara förknippade med IFK Tärendö. Att de nu tävlar för Piteå Elit hänger i första hand samman med att Kalla vill finnas med i ett slagkraftigt lag, ett lag som dessutom leds av hennes personliga tränare Magnus Ingesson. Just Magnus torde vara det som slutgiltigt avgjorde bytet av klubb, ett byte som egentligen varit på gång under några år men som blev riktigt aktuellt först när klubbkamraten Mia ändrade adress. Då fanns det helt plötsligt ingen kvar att tävla med i lag, inte ens i sprintstafett när det gäller SM.
Att det skulle bli någon annan klubb än Piteå Elit för Charlotte fanns inte i hennes medvetande. Hon har visserligen varit bosatt utanför länet under några år, men skidhjärtat slår starkt för Norrbotten. Och vad kunde då vara bättre än att, liksom Lina Andersson på sin tid, flytta till Piteå Elit?
Mycket har hänt på skidfronten sedan förra säsongen. Ulf Karlsson, tidigare framgångsrik friidrottskapten, gjorde ett kort inhopp som övergripande längdbas och hann skapa viss förvirring i leden. Efter sig lämnade han som ett utropstecken Lars Öberg (f d bronsman för Strömnäs i SM-stafett) som förbundskapten för landslaget. Samtidigt som Larry Poromaa (också bronsman för Strömnäs) fick kicken som ansvarig för det svenska vallateamet.
Den tredje bronsmannen för Strömnäs GIF 1990 var Niklas Jonsson. Nu har han tagit över som svensk representant i Internationella Skidförbundets (FIS) längdkommitté efter Gunde Svan. Niklas har redan sagt sig vilja plocka bort den gemensamma starten på femmilen - och alla skidälskare håller tummarna för att han (till skillnad från Gunde) lyckas övertyga den grupp inom FIS som under flera år varit så klåfingrig när det gäller att rucka på längdgrenens traditioner och sportsliga förutsättningar!
En nyhet inför årets säsong är att herrarnas stafett i världscupen ändrats från 10 till 7,5 km. Vad det nu för vits med detta, eftersom VM-stafetten i vinter är som den alltid varit, 4x10 km. Men redan i Gällivare nästa helg blir det 4x7,5 km.
På den aktiva fronten är det inte bara Charlotte Kalla som rört på sig. Anders Södergren återvänder från IFK Östersund till sitt gamla hemlän Hälsingland och avslutar den framgångsrika karriären i Hudiksvalls IF.
Ett annat överraskande byte av klubb är sprintstjärnan Emil Jönssons från Årsunda IF till IFK Mora. Dit han dock har kopplingar dels i form av sambon Anna Haag, dels av att han gick på skidgymnasiet i Mora under fyra års tid.
Till premiären i Bruksvallarna fredag-söndag skickar Piteå Elit inte mindre än tio aktiva: fem damer och fem herrar.
Bortsett från Charlotte Kalla är jag speciellt intresserad av denna trio, som alla fick förra säsongen mer eller mindre förstörd på grund av sjukdom:
Jesper Modin, tydligen inte riktigt återställd efter ett par sjukdomsvintrar i bagaget;
Magdalena Pajala, som var så duktig OS-säsongen 2010.
Jennie Öberg, vars fina vinter 2011 förbyttes till ständiga träningsavbrott ifjol.