Två Stockholmstjejer fixade Piteås mål när Hammarby tvingades lämna LF Arena utan poäng. Hemmalagets två H, Helin och Hammarlund hamrade in kassarna mot Hammarby. Helin med foten och Hammarlund med huvudet. Hammarlund tippades av många bli det stora utropstecknet i PIF den här säsongen. Hon har gjort fyra mål så här långt och blir nog den första efter Jennifer Nobis som ordnar tvåsiffrigt i PIF-tröjan under en allsvensk säsong.
Mittbacken Faith Ikidi fick som så många gånger tidigare kvittera ut priset som hemmalagets bästa. Ikidi var bra som vanligt, men det fanns ett par ”piffare” som borde ha varit före i kön den här matchen. Målvakten Hilda Carléns enhandsräddning på Clara Marksteds skott i slutminuten var sylvass, men ännu fler applådvärda nummer svarade backen June Pedersen för.
June tog en mängd kloka beslut under matchen. Hon klev fram och bröt i rätt lägen och spelsinnet och vänsterfoten är ju fortfarande av yppersta klass. En June Pedersen strax över de 30 hade varit en världsspelare ifall hon varit snabbare över längre sträckor på planen. Nu är hon ”bara” en toppback och ett farligt vapen i en av de bästa ligorna. Hon har under sina sju säsonger i PIF spelat på alla positioner utom målvakt och mittback. Snacka om rutinerad och allround.
PIF-herrarna förlorade sin tredje raka bortamatch i division 1-fotbollen. PIF-tränarna ville inte skylla 0–2-förlusten mot Nyköping på ovanan med naturgräset, men ett lag som spelat genomgående på konstgräs under våren är förstås aningen handikappat i första mötet med ett nytt underlag.
Kanada krossade motståndet i hockey-VM i Tjeckien. NHL-proffsen höll nollan i drygt 133 minuter i kvartsfinalen mot Vitryssland (9–0), semifinalen mot Tjeckien (2–0) och finalen mot regerande mästarna Ryssland (6–1) innan Jevgenij Malkin styrde in en reduceringspuck. Tänka sig att Tre Kronor hade 3–0 efter 14–4 i skott efter första perioden när de mötte Kanada i gruppspelet. Att Kanada kom igen och gjorde 6–1 i de två sista perioderna är en annan sak.
De stora rinkarna är ingen sjätte utespelare mot Kanada längre. Det viskas i kulisserna att medan många länder i Europa pratar om att minska rinkarna snackar man i USA och Kanada om att bredda isytan.
De som hävdar att KHL nästan är lika bra som NHL fick sig en tankeställare under och efter mästerskapet. Istället är det ju så att skillnaden blivit markant större. KHL är en ganska bekväm liga ute på isen enligt mig. Spelare som knappt producerat nämnvärt i SHL öser in poäng i KHL och de lirare i den ryska proffsligan som varit stjärnor i NHL är lätträknade. Intressant att se hur långt Ryssland avancerat i VM-turneringen utan en sådan världsstjärna som Malkin.
Närmaste veckorna lär det hända en del på spelarmarknaden. Luleå som redan värvat SHL-toppar som Bill Sweatt och Jacob Mikflikier har även Toni Rajala på kroken. Har nämnt det tidigare och nämner det igen. Det ser bra ut för Luleå Hockey på målvakt och backsidan. Truppen ser också flera vassa ytterforwardar, men det som saknas är ett par vassa centrar. Utan den varan är Luleå Hockey som ett lyxhusbygge utan stabil grund.