Idrottslivet är oförutsägbart. Ena ögonblicket, när det gått bra, rinner glädjetårar. Nästa gång, när saker och ting gått snett, är det sorgens tårar som strömmar.
Jag vet inte hur Piteå Elits fem tjejer, om vi bland dem även räknar Charlotte Kalla, har tagit sina med- och motgångar vid SM i Falun. Men säkert gör deras känslor under de två mästerskapsdagarna hittills inte skäl för skidstadions namn, Lugnet.
Att Kalla än så länge inte fått känna på de nya spåren runt stadion är förstås en besvikelse för både henne och för Piteå Elits ledning. Låt oss hoppas att hon kan ställa upp i morgon och/eller på söndag. Och i bästa trim.
En motgång var det förstås också när klubbens sportchef Magnus Ingesson i går förmiddag meddelade att ett par av de övriga tjejerna fått sjukdomskänningar och att det därmed inte kunde bli någon stafettstart.
Så som damernas stafett utvecklade sig, tror jag mycket väl att Piteå med samma slagkraft som i onsdagens lopp hade kunnat vinna ett nytt lagguld. Åsarna missade grovt på första sträckan, och där kunde Piteå ha skaffat sig så stort försprång att det hade räckt ända fram. Trots Wikéns framfart på sista.
Men det är förstås bara spekulationer och en föga tröst för dom som tvingades hoppa av.
Det roligaste med första sträckan, om vi ser det ur ett nationellt perspektiv, är annars att Hanna Falk från Ulricehamn visade sådan kraft. Hon inte bara vann den klart, hon visade också en helt annan rapphet i sin åkning jämfört med tidigare lopp de två senaste åren. Då ju den senaste skidåkarsjukdomen twar tvingat vår tidigare främsta kvinnliga världsstjärna i sprint till ofrivillig vila.
Det ger hopp för henne (och för Sverige) inför VM-sprinten. Åker Hanna så här även på lördag kommer hon med säkerhet att kvala in till VM-truppen. Det kan i sin tur möjligen drabba Magdalena Pajala, även om jag tror att förbundsgubbarna redan har henne i sin trupp. Det som skulle kunna stoppa henne är nog endast sjukdom; Magda har i ett par starter i världscupen placerat sig bland de tio främsta och är klar trea - efter Kalla och Ingemarsdotter - bland svenska sprintdamer i vinter.
Kan inte Pajala tävla i morgondagens sprint gör det inte varken till eller ifrån när det gäller VM-nominering. Och skulle hon vara indisponerad på grund av utvecklad eller begynnande sjukdom, ska hon förstås - precis som Kalla - inte tävla alls.
För en idrottsjournalist är det föga upphetsande att behöva skriva om sjukdomar, återbud och försöka (bort)förklara eventuella motgångar. Men man kommer inte ifrån att Piteå Elit haft större otur än någon annan skidklubb här i Falun. Först Jesper Modin. Sen Kalla. Därefter Mikael Norberg, Johan Westerlund samt Martin Bergström. Och nu Magdalena Pajala plus Jennie Öberg.
För första gången sedan klubben bildades händer därmed det förargliga att Piteå Elit inte finns i SM-stafetternas resultatlistor. Varken för herrar eller damer. Det ska dessutom ses mot bakgrund av att Charlotte Kalla införlivades i den slagkraftiga damtruppen inför vintern.
Nåja, skulle framförallt Kalla och Pajala kunna ställa upp helgen, borde årets totala SM-bild för Piteå Elit förändras radikalt. För jag förutsätter att om de tävlar, så gör de det 100-procentigt konkurrenskraftiga.
Sjukdom, eller i det här fallet rehabilitering av ett ömmande knä, gjorde att inte heller Emil Jönsson ställde upp i gårdagens stafett.
För honom kunde det ha varit ett bra tillfälle att visa att han duger till en startsträcka i VM-stafetten. Oavsett om han åkt bra, hade det dock inte spelat någon större roll eftersom motståndet på första sträckan var av måttlig karaktär. Han hade behövt vinna med en halvminut i så fall.
Nu får Emil, ifall han kommer till Falun, försöka ta revansch på Teodor Peterson i lördagens sprintlopp.