Vissa minnen etsar sig fast som kompasser och stampar upp stigarna i livet. Formade i livets barndom hjälper de oss att balansera rätt när vi håller på att trampa snett och tappa riktningen.
Det var 90-talets början. På mitt fritidshem var vi några som spelade med en boll. Vi lät den studsa mellan varandra och höll på att slå vårt rekord. På sidan av stod en ensam kille som kommit lite sent. Han ville – men fick inte vara med för oss andra. Det skulle hindra vårt rekordförsök. När fritidsledaren kom in i rummet avbröt han genast vårt bollande. Han var själv spelare i Piteå Hockey och tävlade varje dag, men såg det som självklart att avbryta oss i rekordförsöket. Sedan höll han ett tal. Budskapet har jag burit med mig sedan dess. Det handlade om att vinna är viktigt, men viktigast är alltid att alla människor förtjänar respekt och ska bemötas utifrån det.
25 år senare. Samma person, samma tal, annan publik.
Det var inte längre för ett gäng nioåringar Anders ”Krobbe” Johansson pratade om värdegrund. Nu var det inför fullvuxna människor i LF Arena.
Synd bara att de som behövde höra det allra mest inte ville vara där.
Vad Bodens ledare har haft för förebilder som har trampat upp deras moraliska stigar i livet vet jag inte. Men någonstans på vägen har man gått vilse.
Vi vet hur det är ställt med Joel Vännström. Men hur mår egentligen Bodens HF?
När flera vittnen både har sett och hört lagets tränare beordra ett av tidernas värsta överfall i LF Arena väljer föreningen följande taktik. Först tystnad, sedan följt av förnekelse och skuldläggande på alla upprörda. ”Sen så tycker jag att det är märkligt att fokus läggs på det här”, säger sportchefen Rolf Nilsson till NM.
Så pratar en person som har tappat kompassen.
Ett helt oväntat överfall på en spelare med hjälmen uppdragen. Fall med huvudet först i isen, spyor och hjärnskakning.
Bodens svar – ”det får för stort utrymme”. Ute på gatan kallas sådant här ofta misshandel. Idrotten är ingen isolerad ö med egna lagar. Det är en del av samhället.
När Lasu Nilsson lämnade Luleå efter förra säsongen var det efter en historisk verbal attack i tv.
I onsdagens match var det han som enligt vittnen beordrade attacken genom att skicka ut en spelare i klar beroendeställning – som har spelat tre matcher på två säsonger.
Själv vill Lasu Nilsson inte prata med media den här säsongen. En praktisk inställning för den fege.
När den sportsliga ledningen så totalt havererar i sitt ansvar undrar jag vad styrelsen i Boden tänker och gör.
Det enda rimliga vore att tillsätta en egen utredning. Söka upp vittnen från läktaren, prata med spelarna i båset och verkligen uppmana alla att säga sanningen, oavsett hur ont den gör eller vilka konsekvenser det får. Vilka föräldrar vill annars skicka sina barn till en sådan förening?
När jag kom hem från matchen på kvällen låg min nyfödda son och sov. Jag vet vilken moralisk stig jag vill trampa upp åt honom att följa. Det är inte den som praktiseras i Boden HF.