Sveriges tidigare lagkapten Olof Mellberg var nöjd när han lämnade Grimsta IP efter hans BP skickat hem Piteå med noll mål och noll poäng i bagaget. ”Eller nöjd. Nej, det blir jag aldrig som tränare. Det finns alltid detaljer som går att förbättra, men visst var det mycket av det vi gnuggat på med under försäsongen som satt där i dag”, sa Olof när vi snackades vid efter matchen.
Den som tror att den tidigare internationellt högt rankade mittbacken tar tränarrollen för ett lag som parkerar på det tredje trappsteget i den svenska fotbollspyramiden är fel ute. Mellberg och hans assisterande Azurdin Valentic lämnade inget åt slumpen inför premiären mot Piteå IF. ”Nej, vi hade scoutat dem väl. Vi visste att de hade flera spelare i laget som var trygga med bollen”, berättade Olof.
Brommapojkarna har ramlat två divisioner under lika många säsonger. Från allsvenskan 2014 till division 1 i dag. Att klubben siktar på en snabb comeback till Superettan är glasklart. Förvärv som målvakten Daniel Öhrlund, Markus Gustafsson, Omar Jawo, Joel Löw, Christopher Brandeborn, Nemrut Aweohum och Joel Qwiberg borgar för serieseger och en flygande tränarstart för Mellberg i högre sammanhang.
Piteå, då? Ja, laget kommer garanterat att plocka mer poäng på bortaplan än ifjol. Lagbygget är mer solitt och det blir intressant att mäta slagstyrkan när tränartrion Johan Norberg, Jens Hedström och Peder Nilsson kan mönstra ordinarie startelva. I premiären delar vi ut högsta betyg till målvakten Richard Nordlund. Fyrbackslinjen tog också jobbet liksom de centrala mittfältarna Robert Hammarstedt och Robbie Clark. Offensivt var det dock alldeles för klent även om Tetteh Komey sin vana trogen gav någon och tog flera smällar. Ibrahim Kallay, Gustav Rönnbäck Wallin och Arish Nouri trampade luft och har setts betydligt bättre.
Skellefteå studsade tillbaka direkt mindre än ett dygn efter den svidande förlusten i första SM-finalen mot Frölunda hemma i lördags. Oerhört starkt och det är ett bevis på att laget orkar mer än många SHL-kollegor. Känslan efter matchen i lördags var annars att Frölunda kunde vinna finalserien med 4–1 eller rent av 4–0 i matcher. Inför den tredje matchen i Skellefteå skvalpar favoritskapet hos hela Norrlands AIK igen, men jag kör en helgardering och säger att bägaren lätt kan rinna över åt andra hållet.
Skellefteå bör inte räkna med någon som helst hjälp på traven mot ett fjärde guld. Domarbasen Peter Andersson skickade upp en linjeman från Göteborg till Skellefteå inför den första finalen och den funktionären var pigg på att plocka bort hemmatekare mot Frölundakaptenen Joel Lundkvist. Själv var han inte ens på plats. Apropå den matchen ansåg jag att det var rätt av domarna att döma bort den där pucken som var inne i första perioden. Detta i tron på att regeln ”att man måste se pucken” fortfarande var ett riktmärke. Regeln hade dock ändrats till att domarna får döma på ett antagande. Och visst är det märkligt att domarna unisont inte antog att pucken var inne…