Vi visste att det skulle bli historiskt.
Vi förstod att det skulle bli något att minnas.
Men det HÄR!
Skämtar ni med mig!?
Det var den ultimata fotbollsdrabbningen i dess mest kompakta och dramatiska form.
Den typen av match det kommer att snackas om i evigheter som matchen då alla var där. Tre tusen var det bevisligen. Vänta några veckor så är det dubbla siffran. Om Piteå spelar hem guldet i höst är det ännu fler, för att inte tala om i framtiden.
Alla var där.
Eller åtminstone hoppades att dem varit det.
I hundra år har det kickats boll i Piteorten.
Den största stunden hittills var vid klockan tio minuter i fyra på eftermiddagen söndagen den 12 augusti 2018.
Då blåste SaraPersson, Rävlanda, av seriefinalen mellan Piteå och Göteborg.
Ett LF Arena som varit pinsamt tyst under de svårare delarna av matchen exploderade i en eufori som måste ha överträffat skalvet i Bottenviken 2016.
Ett lag från Norrbotten skriver ett nytt kapitel idrottshistoria för varje vecka. Sagen blir bara vackrare. Slutet framstår som allt skönare.
Det är humlan som inte kan flyga och David mot Goliat på samma gång.
En match utan June Pedersen. En start med 0–1 och skada. Möbleringar, folk på nya positioner.
1–1 och hopp!
Misstag 1–2.
Misstag 1–3.
Hur många smäller tål det här laget?
Hur uträknade kan de vara och ändå resa sig?
Hur mycket karaktär, vinnarinstinkt och total respektlöshet kombinerat med ödmjukhet för uppgiften kan ett lag innehålla?
Svaren får vi ta en annan dag.
Kanske den då guldhattarna är på en kall oktoberdag.
Just nu är Piteå för konkurrenterna som den irriterande flugan i rummet. Du vevar och slår. En gång, två gånger, tre gånger – men ändå flyger den vidare.
Omöjlig att få bort och så enormt irriterande. Den är ju där den inte ska vara.
I ett år har Piteå varit Sveriges främsta fotbollslag. Ett lag från Norrbotten chockar fotbollssverige.
En omöjlig tanke i 100 år.
Men inte nu.
”Det här kommer jag inte att glömma”, sa Nina Jakobsson.
Vet du vad Nina. Det gör inte vi heller. Inte någon av de 3000 som faktiskt var där eller de ännu fler som kommer att berätta historien så i framtiden.