Det sved förstås ordentligt för Skellefteå AIK och klubbens fans när laget tappade 2–0-ledning och så småningom också guldet i Växjö i torsdags. Skellefteå har vunnit sina titlar 2013 och 2014 i bortahallar medan man tvingas se Färjestad (2011), Brynäs (2012) och Växjö (2015) firas med en enorm ljudkuliss i ryggen i hemmahallar.
Med lite distans är jag övertygad om att de flesta inblandade – klubbledning, tränare, spelare och fans – är nöjda med säsongen. Många kompetenta hockeybetraktare runt om i landet anser exempelvis att segern i SHL:s grundserie tre år i följd smäller högre än vilket guld som helst. Att orka fram till toppen och vinna ett guld en enstaka säsong kan vilket elitlag som helst göra. Att spela semifinal sju år på raken och final i fem är något helt annat. Det skriker klass.
Ifjol köptes det överlägsna guldlaget sönder. Den här gången är läget annorlunda för general managern Lars Johansson och hela föreningen. Dagen efter finalförlusten igår spekulerades det om att korsbandsopererade leksingen Mattias Ritola ansluter. Den killen äger potential för en sisådär 70 poäng i SHL och tar förmodligen det där sista lilla steget upp till den absoluta eliten. Där får vi säkert också se Axel Holmström. Den 18-årige arvidsjaursgrabben fixade ett svårslaget juniorrekord som hela slutspelets skyttekung och publiken i norr bör passa på att njuta av en blivande NHL-stjärna nästa säsong. Janne Pesonen är en annan garanterad producent nästa säsong. Han spelade hela slutspelet med bruten tumme. Och i bakgrunden viskas det om återförening med Jimmie Ericsson, Joakim Lindström och Bud Holloway.
Smålandstidningen serverade ett läsvärt uppslag om vandringen från division fyra till guldet igår. Eller i siffror räknat från en omsättning kring 800 000 kronor till 160 miljoner. Klubbens starke man, Anders Öhman, sa att man kunde skriva en bok om hela resan. Växjö är en klubb som liksom Skellefteå gjort det mesta rätt på vägen. En vass entreprenör har växeldragit med vass sportslig styrning. Om klubben orkar spänna musklerna mot fem raka finaler och två raka guld återstår dock att se.
Apropå guld fanns vittring för PIF:s damlag i fotboll innan matchen mot Örebro i onsdags. Umeå i en eventuell semifinal och ett sargat Malmö eller Linköping efter VM-uppehållet i en cupfinal var tydligen inget scenario som PIF-ledningen såg komm. Nu väntar Örebro på LF Arena och jag räknar med att PIF-elvan sliter upp byxorna och bjuder en sedvanlig kamp med blanka vapen. Örebro har endast lämnat LF som vinnare en enda gång tidigare.
PIF:s herrlag har inte sprungit ut som favoriter i någon match i division 1 hittills. De gör de inte heller i söndagsmötet mot Forward trots att rödvitt öst in mest bollar i motståndarkassarna efter två matcher i serien. Andra raka bortasegern på söndag och PIF fixat en start som få trodde var möjlig.
Till sist...
...tappade Luleå toppbacken Kristian Nykävää till Nashville igår. En tung jobspost att fylla för lagbyggaren Lars ”Osten” Bergström även om centersidan är klubbens stora problem. Där måste två toppspelare in!