Av tävlingarna i Bruksvallarna att döma ska Sverige kunna skicka åtminstone fyra åkare som kan konkurrera högt upp i resultatlistorna vid världscupens premiär i Gällivare: Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson.
Motståndet i Bruksvallarna var måhända inte det vassaste - ett par kanadensare stretade emot bäst - men siffrorna talar sitt tydliga språk. I den internationella konkurrensen får vi även denna vinter sätta hoppet till etablerade trotjänare.
Marcus Hellners miss på specialdistansen kan ha många förklaringar (vallning?), men vi ska nog inte vara oroliga inför hans fortsatta tävlande. Han hade för övrigt samma placering (9:a) i Bruksvallarna för ett år sedan, och då kom han igen några veckor senare med andraplatsen i Tour de Ski.
Något fel på formen kan det heller inte vara; hans knappa förlust mot Daniel Richardsson på den klassiska distansen visar att Marcus både äger styrkan och förmodligen har vässat sitt kunnande i det åksättet.
Glädjeämnena i Bruksvallarna kom dock framförallt på damsidan. För ett år sedan blev Emma Wikén 38:a i motsvarande tävling och 44:a när hon för första gången fick chansen i världscupen. Nu har Emma av allt att döma tagit KLIVET! Vinsten mot Kalla, visserligen på en klassisk distans, är en av de största överraskningarna i nationell konkurrens på mycket länge.
Lika glädjande var att se junioren Stina Nilssons premiär i seniorkonkurrens. Hon är främst känd som sprintåkare men gjorde nu två bra distanslopp, vilket visar att styrkan bör räcka till för att inte bara åka bra i sprintens prolog framöver utan även att orka de olika finalloppen. Fallet i sprintens sista kurva gjorde hon i ledarposition.
Stinas främsta mål denna vinter, förutom enstaka inhopp i världscupen, bli dock att tillsammans med bland annat Sofia Henriksson från Strömnäs försvara stolta svenska flicktraditioner i junior-VM.
Charlotte Kalla gjorde ett charmant lopp i specialaren 10 km fristilsåkning. Men beröm ska även delas ut till de övriga tjejerna från Piteå Elit. Habila insatser i distansloppen vässades med ett riktigt styrkebesked i sprinten, där alla fyra hamnade bland de åtta främsta. Och då ska man veta att just sprinten bjöd på den kanske vassaste konkurrensen under alla tre dagarna i Bruksvallarna.
Det lovar gott inför vinterns fortsättning för Piteå Elit.
Ett problem återstår dock att lösa, nämligen att komma till rätta med Jesper Modins långvariga och svårutredda hälsoproblem. Något för inte bara Piteå Elit utan kanske främst Svenska Skidförbundets medicinska expertis att försöka styra rätt.
Till skillnad från damloppet var det nästan enbart nationell konkurrens i herrarnas sprint. Men där visade paret Teodor Peterson och Emil Jönsson var de vill lägga ribban denna vinter: upp på prispallen.
I Kuusamo om ett par veckor ges de första chansen att tävla mot hela världseliten. Får de vara friska och oskadade tror jag att striden om den totala världscupen i vinter kommer att stå mellan dessa två.
Det ska bli intressant se hur Lars Öberg ställer upp sina stafettlag i Gällivares världscup till helgen. Både på herr- och damsidan borde vi ha två riktigt konkurrenskraftiga kvartetter:
I det första herrlaget är förstås Daniel Richardsson, Johan Olsson och Marcus Hellner självskrivna; sen är det frågan om Calle Halvarsson, Lars Nelson eller rentav Emil Jönsson får chansen. I det andra laget finns dessutom så starka namn som Anders Södergren, Jens Eriksson och Anton Lindblad att stoppa in.
På damsidan borde de givna vara Ida Ingemarsdotter, Sofia Bleckur, Emma Wikén och Charlotte Kalla. Även ett andralag kan vara med långt framme och skulle kunna innehålla Stina Nilsson, Anna Haag, Sara Lindborg, Lisa Larsen för att inte säga någon ur Piteåtrion Jennie Öberg, Mia Eriksson, Magdalena Pajala.