Ibland måste även heliga kor slaktas.
Det är inte alltid rätt att behålla sin bästa spelare.
Där är Piteå IF nu.
Det här är som att svära i kyrkan. Men Piteå IF bör inte ge Faith Ikidi nytt kontrakt.
Har det nu helt snurrat om för den där krönikören undrar ni nu samtidigt som ni hostar upp det felsvalda kaffet.
Mitt svar är nej. Piteå IF bör rikta ett stor tack till Faith Ikidi men släppa iväg henne.
Först måste vi göra vissa saker klara. Faith Ikidi är den bästa fotbollsspelaren i Norrbotten genom tiderna. Ingen damspelare eller herrspelare har varit en världsstjärna i världens största sport. Det har hon.
Jag har studerat henne på nära håll i flera säsonger. Hon har en teknik, snabbhet, spelförståelse och tajming som i stort saknar motsvarighet bland backar i världen. Ifjol såg jag henne i tre matcher mot Tyresö. Hon var bättre än Marta, Christen Press, Veronica Boquete i varenda match. Att Ikidi aldrig fått det stora erkännandet och bara bjudits in med en armbåga till fotbollsgalan Sverige är bedrövligt.
Att hon två år i rad inte tilldelats priset som årets kvinnliga fotbollsspelare i Norrbotten är ett stort skämt. Det priset går inte att ta på allvar.
Hon är stor på planen men lågmäld utanför. Kanske är det därför hon behandlats sämre än många andra sämre mittbackar som fått så mycket mer uppmärksamhet.
Hon har varit suverän och en världsspelare i världens största sport. Någon sådan kanske vi aldrig får igen.
Efter den här hyllningskören vore det väl konstigt att säga tack och nej till Ikidi.
Tyvärr inte. Det är det rätta. Skälen är ett par.
I år har Faith Ikidi var riktigt bra – men inte lysande.
Hon har spelat toppfotboll i över tio år. Det har slitit på kroppen och det märks nu.
Under stora delar av säsongen har hon dragits med diverse småskador. Följden har blivit att hon missat en hel del träningar och även några matcher. Damallsvenskan är en tuff serie. Inte ens Faith Ikidi kan prestera 100 procent utan rätt mängd träning. Det märks. Misstagen har varit fler. Snabbheten sitter inte riktigt som förr och hennes tajming har varit några procent sämre. Hon är fortfarande lagets bästa spelare – men inte så överlägsen som förr. Skadorna har börjat komma och de lär inte bli färre framöver.
Jag tillhörde själv de som tyckte att PIF skulle skriva ett treårskontrakt med henne. Jag hade fel. Att det stannade vid två var bra.
Vilken lön hon har är inte känt. Men ingen kan inbilla mig att hon ligger lågt där. Pengar styr, damallsvenskans toppklubbar vet hennes värde också och såvida Ikidi inte tillhör seriens bäst betalda spelare har hon en riktigt dålig agent.
Piteå IF har en påse pengar. Det gäller att få ut så mycket som möjligt ur den. Vad laget behöver är en målskytt längst fram och en ledande mittback. Ikidi har varit den mittbacken. Hennes lön har åtminstone delvis finansierats genom en insamling av pengar från företag. Sker inte något liknande igen kommer PIF inte att kunna behålla henne. Dessutom skulle samma pengar istället kunna användas på att värva en stabil målskytt och en bra mittback. Det är vad Piteå behöver.
I elitidrott finns det inget utrymme för nostalgi och känslor. Det handlar om resultat. Piteå skulle nå det bäst genom att släppa Ikidi och ta in två andra spelare. Det är tråkigt men sant.