Det blåser, som det nästan alltid gör i Luleå, men kylan i ishallen som han genomför sommarens första träningspass i får en att längta ut igen.
När det är över meddelar Linda Blomquist, målvaktstränaren som blev som en extramamma för honom när han kom till Luleå Hockey, att han ska vara på plats halv nio morgonen efter och måste lägga sig i tid.
– Hon vill väl visa vem som är boss och inte är det jag, säger Jesper Wallstedt och ler.
– Så allt är sig likt, tillägger han.
Det var hon som hjälpte den då bara 14 år gamle talangen att komma tillrätta efter flytten från Västerås och fick honom att inse vad han behövde göra för att förverkliga sin dröm om en karriär inom proffshockeyn.
– Hon har betytt mycket för mig. Väldigt, väldigt mycket. Jag behövde någon som höll koll på mig. Att flytta hundra mil hemifrån gav ju mig nya möjligheter. Jag kunde äta vad jag ville och det var ingen som sa att jag skulle gå och lägga mig på kvällarna. Så jag kunde sitta uppe och spela hur länge jag ville. Fast verkligheten hann ikapp mig ganska snabbt. Då fanns hon där och pekade ut riktningen åt mig, säger Jesper Wallstedt.
– Sedan hade jag ju förmånen att få jobba nära Joel Lassinantti och David Rautio. Det är grymt bra människor och tiden tillsammans med dem var både rolig och lärorik, fortsätter han.
Han och Linda Blomquist har hållit kontakten under åren i USA.
– Men det här är faktiskt första gången jag hälsar på sedan jag flyttade över dit. Jag har tänkt göra det varenda sommar, jag har ju många vänner här. Det känns roligt att det äntligen blev av, säger 22-åringen – som hade fått indikationer om att det skulle bli spel med Minnesota Wild i NHL den här säsongen – men flyttades till samarbetsklubben Iowa Wild bara några dagar in på säsongen.
– Klubben har inte så mycket lönetaksutrymme kvar på grund av utköpen av Ryan Suter och Zach Parise och när vi började drabbas av skador var de tvingade att kalla upp andra spelare. Det var väl enklast att flytta ner mig eftersom vi var tre målvakter, fortsätter han.
Han fick en tuff start i AHL och släppte in 13 mål i sina två första matcher med Iowa Wild.
– Sedan drog jag min ena ljumske i december och var borta i fem veckor. Det gick rätt bra när jag var tillbaka, men det dröjde inte länge innan jag blev pååkt och fick en hjärnskakning som tvingade mig att vila i tre veckor till. Ett tag senare drog jag ljumsken en andra gång och missade fem veckor till. Så jag har haft en rätt motig säsong. Jag hade folk som jag kunde snacka med. Bland annat en gammal elitsoldat som är bror till en i laget. Vi pratade om allt möjligt och det hjälpte mig. Fast skadorna gjorde det svårt att hitta flytet, säger Jesper Wallstedt.
Skadan är läkt och den han fick stå tillbaka förra säsongen, veteranen Marc André Fleury, har bestämt sig för att lägga av.
I NHL går ingenting att ta för givet, men indikationerna Jesper Wallstedt har fått från Minnesota Wilds ledning är att det är honom och Filip Gustavsson de kommer att satsa på nästa säsong, och nu gör han allt för att förbereda sig på bästa sätt.
– Jag känner att jag har kommit ifrån det spel jag spelade när jag var som bäst och är här för att hitta det norrbottniska lugnet, säger Jesper Wallstedt och ler.
– Det ger ju mig också energi att vara här, tillägger han.
Kommer vi att få se dig i Luleå Hockey i framtiden?
– Jag har förhoppningsvis många år kvar där borta, men det är inte alls omöjligt. Vi får se hur karriären utvecklar sig, men jag älskar Luleå och håller på Luleå Hockey och som en rätt pigg 22-åring känner jag absolut, det är här jag vill spela när jag är äldre. Sedan får vi se om kroppen håller för det, jag vill ju inte komma tillbaka och vara kass.