Här åker spelarna runt. De tackar hemmapubliken, applåderar i grupp, som om det här var sista gången de träffas.
Det är nog lika bra – för här och nu äger Frölunda finalserien.
Den här matchen följde i stort sett samma mönster som den första finalen. Luleå tryckte på, det tog fem minuter innan Frida Axell tvingades göra sin första räddning och fem minuter till innan Sarah Bujold gjorde ledningsmålet.
Luleå fortsatte leda matchen, även om skillnaden inte var lika stor som sist. Chanser skapades, men få var särskilt spetsiga och Frölunda ville mer i offensiven än sist.
Så, med två minuter kvar av andra:
Petra Nieminen fri från blå. Stephanie Neatby räddar.
Spelet vände:
Michelle Karvinen, framspelad av Hanna Olsson. Frida Axell räddar inte.
Efter paus tog gästerna ledningen i numerärt överläge. Med det inleddes den verkliga offensiven från hemmalagets sida.
Chanser i slottet. Chanser utifrån. Inspel, framspel, chansspel. Puckar på mål, runt mål, utanför mål.
Puckar i mål.
Bortdömda.
Tio säsonger. Tio slutspel. Sju SM-guld. Fram till finalserien mot Frölunda hade Luleå/MSSK under de slutspelsäventyren, totalt trettio möten i de finaste, spetsiga och mest adrenalinstinna sammanhang som svensk hockeys damhalva kan erbjuda inkasserat sammanlagt tolv förluster.
Den mot HV 71 under det coronaavbrutna slutspelet 2019/2020 inräknat.
De två senaste slutspelen har Luleå/MSSK gått rent. Sedan Munksund flyttade in i ishallen fem mil norrut är det bara ett enda lag som lyckats med bedriften att vinna en matchserie mot laget: HV 71, i semifinal säsongen 16/17.
Det innebär inte att alla guld varit ohotade, inte alls. Inte minst mot Brynäs för fyra säsonger sedan, när man förlorade med 2–7 inför drygt 5 000 på hemmaplan. Jag räknade ut det här laget då, jag är inte så dum att jag gör det igen.
Men: Nog fasen ser det ut som att Frölunda ska träda in i den exklusiva skara som slagit ut Luleå/MSSK ur slutspelet.
Nog försökte Luleå. Nog ville de här spelarna något. Men efter det bortdömda målet hade hemmalaget förtvivlat svårt att ta sig runt, igenom, Frölundas försvarszonspress. Klarade man det fanns det en köttmur av Frölundaspelare framför deras eget mål. När Luleåspelarna fick pucken genom den?
Stephanie Neatby – igen, och igen, och igen.
Där slutade matchen, där försvann i stort sett allt hopp om ett åttonde SM-guld. Det lilla som finns kvar? Tja, kanske är det bäst att spelarna lyssnar på vad Savannah Norcross sa efter matchen:
”Alla hatar oss – till och med domarna.”
Intala er det, ni. Om hela världen är emot er är inte Frölunda en särskilt svår motståndare.