Han hade endast två backar framför sig i draften 2014 och det var superstjärnan Aaron Ekblad samt Hayden Fleury. Bakom sig hade han spelare som David Pastrnak och Brayden Point.
Han hade följt sin stora dröm och flyttat till Nordamerika redan som junior och tiden på andra sidan Atlanten började bra. Fast ett par år senare så hade drömmen förvandlats till en mardröm.
Det var när han skulle ta nästa steg i karriären och bli en NHL-spelare.
– Ärligt talat så fick jag känslan av att tränaren mobbade mig och inte visade någon som helst respekt. Han kunde helt låta bli att prata med mig under långa stunder. Då var medspelarna extra viktiga.
– Under mina sista år i Dallas tränade jag som ett djur, men fick aldrig någon chans.
Trots detta ångrar Honka inte att han lämnade hemmet i Jyväskylä tidigt för att spela juiorhockey i Swift Current i sydvästra Kanada.
– Jag var bara 17 år när jag flyttade. Jag var inte ens speciellt bra på att prata engelska, men den biten blev bättre med tiden.
Var det tufft att flytta så långt så tidigt?
– Jo det var svårt, men samtidigt var det något jag väldigt gärna ville göra. Det var några killar från min hemstad (Jyväskylä) som flyttade över ett år innan mig och jag kände att jag ville göra samma sak, jag ville som många andra unga killar göra något nytt och spännande.
Så du tror inte att du flyttade för tidigt?
– Nja kanske lite för tidigt. Det var ett år före draften och jag kände att jag ville visa upp mig där borta. Jag var inte så stor och stark som spelare och för att synas valde jag den vägen. Jag hade inte fått spela i ligan hemma i Finland och då är juniorligan i USA och Kanada ett bättre ställe att visa upp sig i.
Trots det stora intresset för Julius Honka under draften så blev han aldrig den succén som Dallas Stars hade hoppats på då klubben draftade honom som 14:e spelare.
– Min agent hade sagt åt mig att jag eventuellt skulle väljas så tidigt som 10:e till 15:e spelare, ändå var det overkligt när Dallas Stars sa mitt namn så tidigt. Jag hade hela familjen på plats och de fick vara med på mitt största steg i karriären.
Men det visade sig också innebära andra inte fullt lika trevliga erfarenheter.
– Efter draften hamnade jag i AHL. Det var också då som jag upptäckte att jag hade behövt mer hjälp på sidan av ishockey. Jag var ännu ung och helt plötsligt skulle jag själv sköta allt från träning till livet utanför ishockey.
– I juniorligan bodde jag hos en familj som skötte om det mesta åt mig. Då var allt ganska enkelt.
Samtidigt som han tvingades bli vuxen snabbt så tärde det på hans ishockey.
– Det var stressigt.
Trots att Dallas valde honom så tidigt hade han problem med att ta en plats i laget.
– Vissa dagar kunde jag inte göra något. Jag hade givetvis chansen att spela mig upp i NHL, men samtidigt hade jag ingen chans. Det låter konstigt – fast samtidigt så var det min verklighet.
– Jag mådde inte bra där under mina två sista år. Mentalt hade jag det jobbigt och i dag är jag en smartare person och en bättre hockeyspelare.
Vad berodde det på?
– Det var helheten. Personligen kände jag att jag var ensam med allt som hade att göra med mina personliga saker. Det var ingen som frågade om hur jag mådde. Jag förstår att hockey är "business" där borta, men samtidigt är spelarna inte bara hockeyspelare utan människor också.
Kampen om att ta en plats i Dallas Stars hade snart nått sin ände. Honka kände att han påverkades som person under den tuffa tiden.
– På isen jobbade jag hårt och gjorde mitt bästa, samtidigt påverkades mitt mentala mående också. Jag kunde inte göra mig själv rättvisa helt enkelt.
– Till slut kände jag att jag bara ville bort från den dåliga situationen jag hade där. Jag är fortfarande glad åt att jag hade bra lagkamrater i Dallas och det var inte där problemet satt. Men som ung spelare behöver du någon att prata med om andra saker än hockey.
Han lärde sig något viktigt som han tog med sig från den tunga perioden i karriären.
– Om jag någon gång hamnar i en situation där jag ser en ung spelare med samma problem så kommer jag göra allt för att hjälpa honom.
Han är också revanschsugen och vill visa att han hade varit värd en större chans i NHL.
– Nu vill jag bara visa Dallas att de gjorde ett misstag med mig. Jag kan inte göra något åt vad jag tycker och tänker, men jag fokuserar fullt ut på Luleå Hockey, säger Honka innan han fortsätter:
– Jag har gått vidare och nu vill jag bara fortsätta att utvecklas. Jag ser fram emot att komma till Luleå och spela hockey i ett bra lag och en bra organisation. Det känns som om att jag är tio år igen och får träna och spela matcher.
NHL och framtiden?
– Vi får se vad som händer. Jag är fortfarande en ung hockeyspelare, fast just nu är det Luleå som gäller.
Luleås drafttopp
#13 Mattias Öhlund. Draftad 1994 av Vancouver Canucks, runda 1.
#14 Julius Honka. Draftad 2014 av Dallas Stars, runda 1.
#15 Jesse Niinimäki. Draftad 2002 av Edmonton Oilers, runda 1.
#17 Sergei Bautin. Draftad 1992 av Winnipeg Jets, runda 1.
#17 Joey Hishon. Draftad 2010 av Colorado Avalanche, runda 1.
#20 Jesper Wallstedt. Draftad 2021 av Minnesota Wild, runda 1.
#21 Fabian Lysell. Draftad 2021 av Boston Bruins, runda 1.
#23 Isac Lundeström. Draftad 2018 av Anaheim Ducks, runda 1.
#27 Steve Staios. Draftad 1991 av St. Louis Blues, runda 2.
#28 Nils Lundkvist. Draftad 2018 av New York Rangers, runda 1.
#28 Justin Williams. Draftad 2000 av Philadelphia Flyers, runda 1.
#28 Pavel Skrbek. Draftad 1996 av Pittsburgh Penguins, runda 2.
#31 Brendan Mikkelson. Draftad 2005 av Anaheim Ducks, runda 2.
#34 Johan Fransson. Draftad 2004 av Dallas Stars, runda 2.
#36 Janne Niinimaa. Draftad 1993 av Philadelphia Flyers, runda 2.
#36 Daniel Widing. Draftad 2000 av Nashville Predators, runda 2.
#38 Bill Sweatt. Draftad 2007 av Chicago Blackhaws, runda 2.
#39 Simon Hjalmarsson. Draftad 2007 av St. Louis Blues, runda 2.
#40 Mikael Renberg. Draftad 1990 av Philadelphia Flyers, runda 2.
#41 Noel Gunler. Draftad 2020 av Carolina Hurricanes, runda 2.