Det var under en match med Västervik, där han vid 25 års ålder fick sitt genombrott, för ungefär tre år sedan som det plötsligt högg till i Samuel Wards ena höft.
Det visade sig att han hade en förslitningsskada i den, men det dröjde två år innan han fick en operationstid.
I samband med den fick han veta att ett liknande ingrepp behövde göras i den andra höften.
– Jag opererades igen i december, säger han.
– Allt gick som det skulle och jag ska dit på ett återbesök om två veckor. Efter det får jag, förhoppningsvis, kasta kryckorna. Jag börjar bli less på dem nu, fortsätter han.
Han gläds över att det har gått bra för sin sju år yngre bror, Matteus, som har gjort två lyckade inhopp den senaste veckan.
– Det har varit en lång väntan för honom. Jag känner igen situationen han har befunnit sig i. Det är svårt när det är långt mellan matcherna, det är också en annan press på den nivån än den han spelade på tidigare, speciellt nu när de har det jobbigt. Så det gäller att leverera när man får chansen. Men det är roligt att han har fått några matcher nu på slutet och jag tycker han har gjort det bra, säger Samuel Ward – som också är målvakt – och gjorde fem säsonger i Luleå Hockey i yngre år.
Huruvida det kommer att bli någon mer hockey för Samuel Ward, som har hunnit bli 28 år, eller om den där matchen med Västervik hösten 2019 blev hans sista är fortfarande ovisst.
Han har börjat förbereda sig för ett liv utan hockey, och studerar programmering.
Men han har fortfarande en förhoppning om att kunna ta sig tillbaka.
– Jag har inga förväntningar om att jag ska kunna livnära mig på att spela hockey och har accepterat att livet kanske inte blir som jag hade tänkt mig, säger han.
– Fast det är svårt att släppa den. Den är inte allt, även om det ibland känts så, men det hade varit jobbigt att undra hur det gått i resten av mitt liv. Så jag hade velat ge den en chans till, fortsätter han.
Men det är en lång tid du har varit ifrån den.
– Ja. Kanske för lång tid. Jag kanske är kass. Men då vet jag i alla fall.
Sedan tillägger han:
– Fast det kommer ta ett tag innan jag vet om det ens är möjligt, utan vi får se hur höfterna känns. Jag har månader av rehabilitering framför mig. De kan också komma att behöva dra ut spikarna som har opererat in. Sedan måste jag hitta en klubb, om det ska bli något.