Efter tre säsonger som huvudtränare för Luleås J20-lag fick Stefan Hedlund ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Huvudtränare i Schweiziska NLB-laget EVZ Acamedy, som är ett typ av farmarlag till NLA-klubben EV Zug.
Nu har första 15 matcherna av serien spelats och hans lag ligger näst sist av elva lag.
– Vi hade en ganska tuff inledning på serien. Vi förlorade fem raka matcher i början, men jag kände själv aldrig någon stress. Men nu mot slutet tycker jag att vi har fått ordning på hockeyn, och jag tycker att det går åt rätt håll.
Till Schweiz och staden Zug flyttade också hela familjen Hedlund.
– Naturligtvis var det en tuff omställning för alla barn, men sista månaden har det varit riktigt bra. Sammantaget måste jag säga att fungerar väldigt bra just nu. Tre av killarna spelar hockey härnere och dottern spelar fotboll, säger Stefan Hedlund och fortsätter:
– De går i en tysk sportskola med stöd på engelska. Det var tufft till en början med nytt språk och skola, men övrigt sista månaden har det rättat till sig ordentligt.
EVZ är en akademi för unga spelare och tillsammans med ett antal företag har man skapat en utbildning som spelarna går.
– Själva upplägget tycker jag är mycket, mycket bra.
Hur fungerar organisationen?
– Jag har kontoret med NLA-tränarna och vi jobbar mycket tillsammans och försöker ha samma sätt att spela för att det ska lättare för spelarna. Dessutom är det samma sportchef för båda lagen.
Fanns det några tveksamheter kring otryggheten med att ta ett tränarjobb i ett annat land?
– Otryggheten får man alltid räkna med, men jag har ett långt kontrakt och klubben har jobbat jättehårt med kontinuitet över tid. Sen finns det ingen trygghet som hockeytränare men det är ju bara se vad som händer hemma i Sverige.
Att träna ett hockeylag i Schweiz jämfört med i Sverige skiljer sig en hel del, menar Stefan Hedlund.
– Den största skillnaden är mentaliteten. Man har det ganska bra här och spelarna är inte van med en lika tydlig kravställning.
Kortare avstånd till bortamatcher är också en sak som skiljer sig.
– Vi bor precis mitt i Schweiz. Vi har två timmar till Italien, tre timmar till Frankrike och drygt en timme till Tyskland och Österrike. Den längsta bortamatchen är tre timmar med buss, och vi sover alltid hemma. Det är såklart väldigt uppskattat av familjen.