Lars Lindgrens hockeykarriär är väl dokumenterad. Han var en av svenskarna som tidigt banade väg i NHL under 70- och 80-talet.
Efter den egna spelarkarriären sadlade han om till tränare och hade bland annat huvudansvaret i Piteå Hockey och J18-landslaget. Men det är kanske få som kommer ihåg att Lindgren även coachat Växjö Lakers – landets numera mest framgångsrika klubb på herrsidan.
– Det stämmer. Jag var där ett par år tidigt under deras resa, minns han.
Föreningens resa började egentligen 1997. Då hade Växjö HC gått i konkurs och i stället bildades Växjö Lakers med omstart i division 4. Lars Lindgren kom in i bilden några år senare, tränade laget mellan 2002 och 2004 och ledde dem direkt från ettan upp i allsvenskan.
Och sedan dess har Växjö, inte minst tack vare företagaren Anders Öman (en annan utflyttad Piteåbo) som dragit ett tungt lass, bara blivit bättre och bättre. Klubben, som numera lirar i SHL, inkasserade nyligen sitt fjärde SM-guld på åtta år.
Vad hade du tänkt om någon sagt det när du var där för 20 år sedan?
– Det var väl inget man räknat med, men det fanns en drivkraft i ledningen och andra runtom föreningen. De visste vad de ville, och sen fanns en del resurser vilket också naturligtvis hjälpte, säger Lindgren och fortsätter:
– Men det fanns ingen större hockeykultur, utan det var mest fotboll som gällde och friidrotten var också stor i stan. Jag hade kanske inte förväntat mig att klubben skulle nå de här framgångarna, men de har gjort det otroligt bra.
Själv gick Lars Lindgren vidare med andra hockeyuppdrag. Framför allt har han verkat som scout åt Vancouver Canucks, men efter 15 år på posten tackade han för sig inför den här säsongen. Nu är han 70 år och för första gången hockeypensionär på riktigt.
Hur har första året borta från hockeyn varit?
– Lite annorlunda såklart. När man håller på med scouting träffar man många gamla vänner som man spelat med och mot. Den biten saknar jag mest. Men någon gång måste man sluta, och nu har jag mer tid att se barnbarnen hålla på med olika grejer.
Men visst följer Lindgren fortfarande Vancouver Canucks med stort intresse. Förutom att han länge var scout åt klubben spelade han ju även drygt fem säsonger där mellan 1978 och 1983.
I dag lirar bland andra Nils Höglander i Vancouver, även om det i vinter mest blivit spel i farmarligan för 22-åringen som är hockeyfostrad i Arvidsjaur.
– De har velat ha honom där nere (i farmarlaget Abbotsford) för att få igång honom, och jag vet att han skött sig jäkligt bra, för jag surrar fortfarande med dem där borta litegrann, säger Lars Lindgren och fortsätter:
– Nils är ingen stor kille, men han är väldigt stark på pucken och tävlar riktigt bra. Det ska bli kul att följa honom framöver och se om han kan ta nästa steg. Jag blir förvånad om han inte får chansen nästa år.
Själv har Lindgren alltså lämnat hockeybubblan, men skymtas fortfarande i LF Arena med jämna mellanrum.
– Jag ser en del ungdoms- och juniormatcher i Piteå och har han även varit till Luleå och Skellefteå ett antal gånger i vinter, men det har varit på en betydligt lugnare nivå, säger han.
Över 60 år som spelare, ledare och scout får räcka.
– Det är skönt att inte behöva sitta och anteckna eller vara engagerad. Nu kan jag fara och titta på hockey bara för att det är kul.