Det var bara nÄgra mÄnader sedan han var med och vann sitt fjÀrde SM-guld. Nu har Mikael Lundström samlat ihop tre titlar med SkellefteÄ.
Men nÀr vi pratar om guldet han var med om i LuleÄ Hockey 1996 erkÀnner han att SM-finalen mot Frölunda sticker ut.
Det Àr ju ingen myt. Det var den hÄrdaste, tuffaste och mest elaka finalserien i Sverige genom tiderna.
â Jag har gjort nio finaler efter det. Ingen har varit i nĂ€rheten. Det var en helt annan hockey. Det var ju slakt kan man sĂ€ga. Men dĂ€r och dĂ„ sĂ„ var det roligt för bĂ„de publik och jag tror för alla som jobbade med hockey pĂ„ den tiden. Men den Ă€r ju inte roligt att se idag om man ser om matchen, sĂ€ger Mikael Lundström.
Det var förstÄs lÀkarna som tog hand om spelarna som fick smÀllarna. Men Àven materialarna hade mer att göra nÀr det gÀllde visa saker dÄ.
â Det var vĂ€l mycket att göra extraskydd till spelarna pĂ„ axelskydden och andra stĂ€llen. SĂ„dant Ă€r det Ă€ven idag, men dĂ„ var det ju Ă€nnu mer. Jag vet att Tomas Holmström hade mycket extraskydd pĂ„ bĂ„de benskydd och axelskydd och allt möjligt. Han var ganska utsatt framför kassen redan dĂ„.
Mikael Lundström var 24 Ă„r nĂ€r han var assisterande materialare till legendaren Peter âGreppaâ Ă ström. Under Lundströms första Ă„r i A-laget var man nĂ€ra att gĂ„ till final.
â Det var ju en liten fortsĂ€ttning pĂ„ Ă„ret innan, 1994/95, nĂ€r vi ocksĂ„ hade ett jĂ€kligt bra lag. DĂ„ vi Ă„kte mot BrynĂ€s dĂ€r i tre raka suddenmatcher, sĂ€ger Lundström och fortsĂ€tter:
â Ă ret efter var det ju som dukat för att vi skulle gĂ„ hela vĂ€gen. De gĂ„nger man har varit med och vunnit, Ă€ven nu i SkellefteĂ„, sĂ„ pĂ„minner lagen om varandra. Det Ă€r samma typ av lag som vinner. Man fĂ„r ihop alla och alla köper sina roller och sĂ„. Det Ă€r vĂ€l det man kĂ€nner. Det Ă€r en jĂ€kla dynamik i gruppen.
Ska vi ta historien frÄn början sÄ spelade Mikael Lundström hockey i LuleÄ Hockey, men platsade till sist inte i juniorlaget.
â Jag spelade i B-juniorerna och dĂ„ hade jag Uffe Taavola som trĂ€nare. DĂ„ fick jag besked att jag inte rĂ€ckte till mer som spelare. DĂ„ ringde en annan ledare och frĂ„gade om jag var sugen att bli ledare för ett lag, den Ă„rskullen var född 1974. A-pojkar som det hette, P15 sĂ€ger man idag. DĂ„ hoppade jag pĂ„ dĂ€r och började som materialare nĂ€r jag var 18 Ă„r.
1989/90 var hans första sÀsong bakom bÀnken och 1994/95 blev hans första Är i A-laget.
â Det var inte ett heltidsjobb. âGreppaâ var pĂ„ heltid redan dĂ„. Men det var inte sĂ„ vanligt dĂ„.
Men efter guldet kÀnde Lundström att det var svÄrt att fÄ ihop hockeyn med sitt andra jobb. Och dÄ valde han att sluta i LuleÄ Hockey.
â Ja, lite sĂ„ var det. Genom att jag hade ett annat fast jobb dĂ„ sĂ„ kunde man inte sĂ€ga upp det om man inte fick tid med hockey. Men ambitionen var att fĂ„ jobba heltid nĂ„gon gĂ„ng.
Han valde jobbet pÄ Coop Storhedens lager, men det blev bara ett hockeyuppehÄll pÄ fyra Är. En gammal kompis bidrog till att Lundström hamnade i Hammarby Hockey.
â Jocke Gunler spelade dĂ€r och de sökte en materialare. DĂ„ tipsade han om mig. PĂ„ den vĂ€gen Ă€r det. DĂ„ flyttade jag dit i fyra Ă„r.
Sedan Àr det Ulf Taavola som Àndrar historien igen. Han var trÀnare i allsvenska SkellefteÄ 2000 och ville ha Mikael Lundström som materialare. AIK frÄn VÀsterbotten hade dÄ nÀstan kört fast i kvalserien flera gÄnger och verkade inte kunna gÄ upp i SHL.
â De hade ju âchokatâ ett par gĂ„nger, bland annat mot oss i Hammarby. Jag var ju med dĂ€r nĂ€r de hade tvĂ„ matchbollar och missade mot oss hemma. Sen skulle de ner till Leksand och brĂ€nde dĂ€r ocksĂ„. Mitt första Ă„r i SkellefteĂ„ brĂ€nde vi ocksĂ„ chansen att gĂ„ upp.
NĂ€r vĂ€l laget gick upp vĂ€ndes allt och Lundström har sedan dess varit med om nio SM-finaler och tre guld. Och han har fortfarande bra kontakt med förre kollegan âGreppaâ.
â Vi pratar jĂ€tteofta och har alltid haft kontakt. Han Ă€r ju en stor förebild för mig och har alltid varit det. Han har ju hĂ„llit pĂ„ sen hur lĂ€nge som helst ocksĂ„. Det Ă€r en ikon i vĂ„r bransch. En jĂ€ttebra gubbe.
Vad Àr det han gör som Àr sÄ bra?
â Han kan ta alla för dem de Ă€r ocksĂ„. Han bjuder pĂ„ mycket historier och skratt. Det Ă€r en bra kille.
SÄ du har försökt ta efter i hur han gjorde?
â Absolut försöker man se vad andra gör. Men sen mĂ„ste man vara sig sjĂ€lv ocksĂ„, det gĂ„r ju som inte att kopiera nĂ„gon annan. Utan man fĂ„r bygga sin egen stil ocksĂ„.
Nu har han gjort mer Àn 20 sÀsonger i SkellefteÄ efter att han fick chansen pÄ grund av lite tillfÀlligheter.
â Ville man jobba med det pĂ„ heltid fick man söka sig nĂ„gon annanstans tyvĂ€rr dĂ„. Och sen nĂ€r jag gick till SkellefteĂ„ var de fortfarande i allsvenskan. Man försökte jobba sig uppĂ„t och till slut fĂ„ jobba i SHL. Och det var inte som att det fanns nĂ„gon öppning nĂ„gon annanstans heller. Utan man fĂ„r som ta det som var om man ville jobba med sport.
Hur Àr det för dig att möta LuleÄ nu?
â I fjol var det tufft för dĂ„ torskade vi alla fyra matcherna och gjorde ett mĂ„l eller nĂ„got sĂ„nt. Det var ju ingen rolig sĂ€song. Men annars nĂ€r vi möter dem, dĂ„ Ă€r det ju bara vinna som gĂ€ller för mig. Sen vill man att det ska gĂ„ bra för dem ocksĂ„. Dels Ă€r det bra för hockey hĂ€r uppe. Det har blivit lite mer rivalitet ocksĂ„, Ă€ven bland fansen. Det Ă€r roliga matcher, det Ă€r klart.
Vad sÀger dina gamla kompisar i LuleÄ om att du jobbar för SkellefteÄ?
â Det Ă€r ganska lugnt, det Ă€r som inget. Jag tror de Ă€r glada för min skull. Men sen önskar de ju inte oss nĂ„got gott över huvud taget, haha, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
â Det Ă€r som det ska vara. Det vore ju konstigt om det var nĂ„got annat.