Luleå Hockeys J18-lag hade guldet i sikte – men under slutminuterna förändrades allt.
Djurgården plockade ut målvakten och Jakob Ihs-Wozniak var jättenära att döda finalen på Hovet.
Men i sista sekund räddades pucken.
– Det hade en kille i målgården som gjorde årets benparad. Efter det hade vi en puck till som räddades på mållinjen av samma kille. Det var riktigt nära, säger William Håkansson.
I stället kvitterade Djurgården till 4–4 med 42 sekunder kvar och sedan gjorde stockholmarna segermålet på övertid i powerplay.
– Otroligt surt. Och en billig utvisning kan jag tycka, säger Håkansson som berömmer sitt lag trots den sura förlusten:
– Vi har gjort det förjävla bra och alla är fantastiska killar. Nu föll vi på mållinjen och det känns såklart väldigt tråkigt.
När Håkansson landade på Kallax igen ringde telefonen. Det var Antti Alamäki, assisterande tränare i Luleå Hockeys A-lag, som kallade in honom för att resa ner till Göteborg med laget för semifinal 6 på tisdag.
– Det är bara att ställa om och koppla bort förlusten. Man kan ju inte vara ledsen när man får chansen att spela ett slutspel i SHL. Det är ett jäkla privilegium att få göra det. Det är bara ut, tuta och köra och säkra finalplatsen, säger 17-åringen som är född i Stockholm och kom till Luleå Hockey 2023.
Håkansson gjorde SHL-debut i början av mars när Luleå mötte Modo på hemmaplan. Den storväxte backen, som spelade fysiskt och sänkte bland annat David Rundblad, blev snabbt omtyckt av publiken.
– Jag är lite hetlevrad, konstaterar han.
Efter den lovande debuten fick han spela ytterligare två matcher med A-laget innan grundserien tog slut.
– Jag gick bara ut och spelade mitt spel och det är kul att det verkar uppskattas. Jag kanske inte är den flashigaste spelaren men det är kul att andra saker också värdesätts.
Du verkar inte speciellt nervig?
– Nej, jag försöker koppla av. Det är dumt att stressa.