Linda Holmkvist är en trotjänare i MSSK. Hon var med när klubben i egen regi hade ett lag i Riksserien/SDHL.
Det är åtta år sedan Munksund-Skuthamns SK och Luleå Hockey inledde sitt samarbete på damsidan. Därefter har verksamheten i Riksserien och sedermera SDHL – bortsett från några enstaka framträdanden i LF Arena – helt och hållet flyttats från Piteå till Luleå.
Innan sammanslagningen spände MSSK själva musklerna mot storklubbar som AIK, HV71 och Modo i landets högsta serie. Höjdpunkten var när man 2012 lirade SM-semifinal mot Brynäs och vann en av matcherna i en kokande hemmaarena. 1618 åskådare var då nytt publikrekord i svensk damhockey.
– Jag kommer ihåg att man blev sjukt nervös när vi satt i omklädningsrummet innan match och fick höra hur mycket folk som fanns på läktarna, men samtidigt tyckte vi att det var otroligt kul att så många hade kommit för att se oss spela, minns Linda Holmkvist.
Då var hon 17 år och en av de yngsta spelarna i laget. Nu är hon 28 men fortfarande aktiv i MSSK som hunnit bygga upp både ett och två nya damlag, även om det är på lägre nivå.
Tycker du att det saknas damhockey högre upp i Piteå?
– Ja, det tycker jag väl, men sen är det jätteroligt att vi har två division 3-lag nu. Ifjol hade vi ett lag i tvåan, så vi har varit lite högre upp innan, men det är svårt ... Om man vill spela på högre nivå så är det Luleå och Skellefteå som finns närmast.
Tindra Lagerbom är 18 år, men minns det "gamla MSSK" och såg upp till spelarna som lirade i Riksserien.
– Jag brukade vara inmarschflicka eller vad man kallar det. Vi stod och klappade när A-laget skulle in på isen. Det kommer jag ihåg.
Nu är hon lagkapten i det "nya MSSK" som i vinter alltså har två lag i damtrean: MSSK vit och MSSK svart.
– Jättekul att vi är så många spelare. Tidigare år har vi varit ganska få, men nu brukar vi vara omkring 20-25 tjejer på träningarna.
När MSSK spelade SM-slutspel 2012 gick man till semifinal och slog nytt publikrekord inom svensk damhockey. 1618 åskådare såg mötet med Brynäs i LF Arena. (Arkivbilder)
Truppen är alltså egentligen inte tillräckligt stor för att fylla två hela uppställningar, men i damtrean är samtliga lag fria att låna spelare mellan varandra. Det kan låta knasigt, men ett av seriens huvudsyften är helt enkelt att skapa matchtillfällen, så därför hjälps man åt.
Hittills i vinter har MSSK:s vita och svarta lag bara stött på varandra en gång i seriespelet. Man kan nog lugnt konstatera att 4–4 var ett drömresultat för tränarna, medan det för spelarna såklart var en lite speciell match.
– Det var en av säsongens första matcher och alla hade precis börjat lära känna varandra, säger Jackie Zaic och tror på en annan matchbild när man möts igen i slutet av januari.
Hon är en av många nya som anslutit till truppen inför den här säsongen. Och som hennes namn antyder har hon kommit långa vägar.
– Jag kommer ursprungligen från Minnesota, men träffade min man i Australien och sen flyttade jag med honom hit, förklarar hon.
Jackie Zaic är amerikan och bosatt i Luleå, men pendlar för att spela ishockey i MSSK.
"Hit" är närmare bestämt Luleå, så trots att Jackie Zaic bor i ett land långt hemifrån och saknar direkta kopplingar till Piteå, väljer hon alltså att pendla längs E4 för att träna och spela matcher.
Vad motiverar dig till att spela hockey i just MSSK?
– Jag hann spela några minuter i Luleå för ett par år sedan men då blev det strul med mitt visum. Jag testade även med Hertsörinken inför den här säsongen, men sen ploppade Munksund upp. Jag gillar organisationen och känner att det finns potential för alla här att bli bättre tillsammans. Det pendlar jag gladligen för.