Innebandy utomhus sommartid är en av sakerna han brinner för.
Magnus Johansson går fram och puttar på en grå matta så att dess kortsida går ihop med en annan mattas.
– Vi behöver göra på det här sättet, instruerar han samtidigt som luften runt omkring är fylld av ljud från hammarslag och skruvdragare.
Bakom Magnus håller ett gäng killar och tjejer på att montera en av de tillsynes oändligt antal vita monterväggarna som ska upp.
Friidrottshallen i Piteå är under förvandling. Den ska bli till en mässhall för Nolia karriär på onsdag.
Öjeby IBF:s ordförande har varit med om att dra in pengar till föreningen förr.
– Vi har väl aldrig haft så bra med sponsorer som i år, men sådana här jobb behövs också, säger han.
Magnus Johansson vet. I snart 37 år har han jobbat ideellt för föreningen som han själv var med och startade.
Uppskattningen kommer nu från Svenska Innebandyförbundet som tilldelar honom det finaste priset förbundet har – ett förtjänsttecken i guld. Magnus Johansson får det som nummer tolv genom tiderna.
– Det är häftigt och coolt, en fjäder i hatten, kanske lägger jag av nu? säger han och skrattar.
– Men det går ju inte, svarar han snabbt, väl medveten om det orimliga i sin egen fråga.
Magnus Johansson har haft en mängd roller i Öjebyns IBF, bland annat tränare för flera lag.
Det var den 28 september 1988 som han startade föreningen Glenn IBK tillsammans med kompisarna i Öjebyn; Niklas Wallon och Mattias Eklund och Fredrik Wiklund.
– Istället för att vara på stan och leka rövare så spelade vi innebandy på lördagkvällarna.
Magnus målar upp en historia om hur polarna visste hur man kunde ta sig in i sporthallen i Öjebyn och där Niklas Wallon likt en apa klättrade in genom en lucka i taket och öppnade för de andra. Sedan spelade de innebandy i timme efter timme tills lördag hade blivit söndag.
– En Securitasvakt kom på oss för andra gången. Han svor åt oss, var inte nöjd och sa att vi kunde väl spela under normala tider och dessutom skulle det bli gratis för oss om vi bildade en förening. Han ville tvinga oss för han orkade inte rycka ut mer.
Förslaget sådde ett frö hos de 17-åriga killarna.
De frågade Öjeby IF om chansen att få ingå där. Svaret blev nej.
Så bildades Glenn IBK.
– Många tror att vi hade en polare som hette Glenn. Så var det inte. Pierre Nilsson tjuvrökte Glenn, så vi döpte föreningen och vår innebandycup efter cigaretterna.
Glenncupen har fått sitt namn efter cigarettmärket.
Första säsongen spelade laget i Korpen. Sedan var de redo att anmäla sig till Svenska Innebandyförbundet för seriespel.
Men föreningar fick inte ha tilltalsnamn.
– Då skrev jag en hittepåhistoria om att det fanns en plats i Öjebyn som hette Glennkullen.
Rövaren gick inte hem. Förbundet kollade upp saken och hittade ingen plats med det namnet. Deras förslag var Storstrands IBK eller IBK Öjebyn.
Killarna valde istället Öjebyns IBF.
Magnus Johansson blev ordförande, något han har varit större delen av tiden. I dag har klubben 467 licensierade spelare och tillhör Norrlands största innebandyföreningar.
– Så länge jag brinner för det här kommer jag att vara kvar i föreningen, säger Magnus Johansson innan han fortsätter att lägga golv och arbetsleda arbetet i friidrottshallen.