Solen sken över LF Arena. Vi var nära 3000 åskådare som sökte oss dit. Förväntansfulla, spända, nyfikna.
Formstarka Linköping skickade ut ett av Europas sexton bästa lag (Champions League-åttondel väntar) anfört av Sveriges bästa spelare Kosovare Asllani.
Piteå ett gäng som exakt noll procent av konkurrenterna inför säsongen såg som blivande svenska mästare.
Det kan visa sig hundra procent fel.
Linköping kan vinna Champions League den här upplagan men är bortspelat från Europa nästa säsong.
PIF är på väg dit i stormfart.
Kosovare Asllani må anses bäst i Sverige. Men för kvicka tekniska fötter krävs en kvick teknisk fotboll.
Inte att stånga huvudet i ett granitblock från Sundsvall och ett kärnkraftverk från Värmland.
Ellen Löfqvist och Julia Karlernäs dikterade villkoren på mittfältet; störde, förstörde, skavde hälsenor, och körde över allt och alla som kom i vägen.
De valde vilken match det här skulle bli. En på deras villkor. Linköping hade inget att säga till om.
Linköping ställde en 17-årig kortvuxen tredjemålvakt (Julia Nyström) längst bak i laget.
Mot ett PIF med seriens bästa inläggsfot (June Pedersen) och två suveräna huvudspelare i Nina Jakobsson och Julia Karlernäs var det dömt att misslyckas.
Det här var en match där Linköping låg under med 0–2 innan första spark.
Julia Karlernäs skulle förstås köra in boll, målvakt och stolparna in i nät utan att blinka. Ungefär det gjorde hon också. Två gånger om.
Hennes tio seriemål är en alldeles fantastisk siffra och den bästa för en PIF-mittfältare någonsin.
Knopp och kropp hänger ihop. Känner du dig som en vinnare, agerar du som en. En äkta känsla omöjlig att skapa utan bäring i en grund som du själv skapat.
PIF har byggt den under lång tid. Nu blir det medalj för fjärde året i rad.
Den vinnarkulturen och tron på att allt är möjligt genomsyrar hela den här upplagan av laget och är formad av senaste årens framgångar.
Två gånger om kunde pendeln ha svängt över mot Linköping. Gästernas 1–1 var lite billigt och 2–2 den naturliga frukten av ett PIF som i två minuter spelat med för små marginaler på fel ställen. Kvitteringssmällarna tog. Piteå vacklade lite, borstade bort smutsen, höjde blicken igen och spelade bort mästarna från medaljjakten och sig själv ett steg närmare guldet.
Det hade knappast hänt utan senaste årens framgångar i bagaget.
Solen sänkte sig över LF Arena. Publiken vandrade hem. Nästa gång det sker kan det vara till snöknarr under skorna och med guldkonfetti på axlarna.
Piteå IF är laget som väver drömmar till verklighet.