Piteå åkte till Linköping för att utmana om en plats i Champions League.
Laget åkte därifrån med en sannolikt krossad dröm men med en viktig erfarenhet.
Att Piteå skulle nå en Champions League plats kändes som en jättehögoddsare inför säsongen.
Efter den tuffa, inte dåliga, starten var det en utopi.
Men efter sju raka matcher utan förlust var det inför mötet med Linköping en möjlighet.
Inte en stor sådan men ändock en möjlighet.
Nu grusades förhoppningarna snabbt. Helt chanslöst är Piteå visserligen inte, men Stellan Carlsson ska ha bra mycket matjord i fickorna för att Piteå ska spela i den finaste av klubblagsturneringar nästa år.
Inte bara för att avståndet upp till tvåan Linköping är fyra poäng.
Utan för att laget är bättre än Piteå på flera sätt.
Offensiven med Harder och Blackstenius är seriens just nu vassaste anfallspar. Harder visade stor klass i sina löpningar på LF Arena och satte tre mål i returmötet hemma. Sedan Anja Mittag lämnat Rosengård är danskan seriens bästa offensiva spelare.
Linköpings bollirare ukrainska Dyatel och Neto på mitten är härlig tekniker som dikterar villkoren över sina motståndare och styr.
Det blev tidigt att åka av för Piteå.
När Linköping startade i högt tempo, bildade passningstrianglar utanför Piteås straffområde och spelade på tredje spelare i fart syntes skillnaden i klass.
Martin Sjögren är precis som Stellan Carlsson en taktiskt skicklig tränare. Nu vann Sjögren coachmatchen. Han hade bättre pjäser att röra sig med och använde sina bästa mot Piteås svagheter.
Linköping hade full koll på var Piteå skulle attackeras.
Första halvlek och speciellt inledande tio minuterna fick vi gång på gång se Linköping attackera på Piteås högerkant med bollar mellan innerback och ytterback mot diagonallöpande forward. Ronja Aronsson och Emelie Lövgren tvingades slita hårt för att täcka upp och det blev luckor i eget straffområde. Det gav en stolpträff, farligheter och tillslut mål.
Så kom också 1–0 när Ronja Aronsson inte riktigt hann med i fotarbetet och det följande inlägget stöttes i eget mål av Faith Ikidi.
Linköping hade läst Piteå och vet att det är svårare att komma in med bollarna på andra sidan där June Pedersen är smart, inte så snabb, men där norskan och Faith Ikidi tillsammans utgör en svårforcerad enhet. Målet från andra kanten satte Linköping i förarsätet och sedan var Piteå aldrig nära att ta poäng.
Ska Piteå ta en Champions League-plats i framtiden krävs mer bollskickliga spetsspelare som gör att laget kan föra matcher och få dem att spelas på Piteås villkor. Där är PIF inte. En titt i den ekonomiska tabellen avslöjar varför. Linköping hade 3,5 miljoner kronor mer än Piteå i intäkter ifjol, i år lär det vara något liknande.
Kvalité kostar pengar och PIF är långt ifrån de främsta klubbarna i serien ifråga om intäkter.
Det gäller att ha en realistisk bild av förväntningar. PIF gör det mycket bra om det blir en plats bland lagen på övre halvan. Den dag laget tar en Champions League-plats krävs flera miljoner mer i budget, eller att alla pusselbitar faller på plats fullständigt och flera spelare göra sina bästa säsonger. Chansen att nå Champions League är inte helt borta den här säsongen, men vägen är bra mycket längre än tidigare i veckan.