Piteås guldspelare var rädd att bli invalid – tillbaka på planen

Hösten 2017 var Piteå IF damallsvenskans mest formstarka lag. Den kvicka yttern Elin Bragnum imponerade stort och det fanns mycket som talade för att den följande säsongen skulle bli hennes år. A-landslaget kunde skymtas vid horisonten.

Sedan kom första träningsveckan i januari 2018 och Bragnum fastnade med foten i gräset i Bergsvikens fotbollshall. Tyngden från kroppen gjorde att fotleden bröts. Där och då skickades hennes fotbollskarriär och liv i en annan riktning.

Säsongen fick ägnas åt rehabträning. I näst sista omgången hoppade hon in och gjorde sina tio första minuter. När PIF säkrade SM-guldet mot Växjö fanns Bragnum på planen sista minuterna.

Det är också senaste gången hon spelade i damallsvenskan. Plattan hon hade i foten skavde och opererades bort men problemen bestod.

Säsongerna 2019, 2020, 2021, 2022 och 2023 tvingades Bragnum hålla sig borta från fotbollsplanen.

För fyra år sedan var hon på väg till allsvenska AIK men det höll inte.

– I maj vaknade jag upp och kände helt plötsligt att jag inte kunde stödja på foten. Jag är så van att ha ont i foten att jag aldrig hade märkt att något var på gång, berättade hon då för PT.

Men att hon ändå gjorde det den där majdagen blev på sätt och vis räddningen.

Det blev spel i Piteå IF 2016-2018 för Elin Bragnum.

Foto: Per Sandberg

En röntgen visade att hon hade en stressfaktur i ett litet ben nära fotleden. Skadan hängde ihop med det tidigare benbrottet.

Om inte Bragnum känt av smärtan hade det slutat illa.

– Ortopeden sa att jag var i det första stadiet. Om det gått till det andra så hade benet gått av – det hade inte gått att rädda. Det blir som att kroppen äter upp det egna benet. Nu får jag inte göra någonting som gör det minsta ont, sa hon då.

Med tårar i rösten berättade den förra PIF-spelaren om läget.

– Jag orkar inte börja om hela tiden. Det handlar om att kunna leva ett vanligt liv också. Jag vill inte bli invalid. 

– Det som är mest tråkigt är att jag känner att jag har en hög nivå inom mig bara jag får vara frisk. Det är frustrerande.

Elin Bragnum noterades för 41 matcher med Piteå IF i damallsvenskan.

Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån

Det är fyra år sedan vårt samtal och hennes beslut att säga hej då till fotbollen. Nu kan hon med distans blicka tillbaka.

– Jag kände att jag behövde släppa fotbollen och fokusera på annat och det var också väldigt skönt att ta en hel paus från fotbollen, så jag pluggade i tre år och körde rehab vilket gjorde att foten blev bättre och bättre, säger Bragnum.

Efter att i två års tid ha drömt om att komma tillbaka till elitarenorna behövde hon skifta fokus i livet.

– Mitt mål kunde inte hela tiden bara vara att komma tillbaka och spela, för det är jobbigt att ständigt ha i huvudet. Jag behövde sätta delmål istället för att göra resan enklare. 

Hon lade bort pressen på sig själv och lät annat i livet gå före. Det var enda vägen. 

– Jag gjorde inte rehaben så strikt under tiden jag pluggade. Hade jag gjort det hade säkert allt gått snabbare men sakta började jag ändå få tillbaka rörligheten och funktionen i foten.

Hur har det varit mentalt att kämpa med allt?

– Det har varit tufft. Räddningen blev att släppa fotbollen helt och byta inriktning på livet. Nu är det bara ett plus när jag kan spela.

Under sina tre säsonger i Piteå IF lärde Elin Bragnum känna Klara Grahn. De höll en del kontakt även efteråt. Hösten 2023 hörde den tidigare lagkamraten av sig och undrade om Bragnum nu inte var redo för en återkomst på planen. I så fall fanns Tyresö i ettan redo att ta emot henne.

Svaret blev ja.

Den här säsongen har Elin Bragnum gjort inhopp i fem matcher för den före detta Champions League-finalisten.

Efter sex års uppehåll. Varför vill du spela igen?

– Bara för att det är kul. Jag vill också själv bestämma när jag ska sluta. Det ska inte foten göra.

Senaste åren har hon studerat sportsmanagement och företagsekonomi.

– I början hade jag ett sug och ville spela, men med tiden lade det sig också. Jag hittade andra saker att göra så det fungerade.

Hur har det varit att hoppa in i matcherna?

– I början var det väldigt ovant med så stora ytor. Det har varit tufft med konditionen men det blir bättre och bättre. För varje inhopp känner jag att jag orkar mer. Jag får vara snäll mot mig själv.

Ja, klarar du att vara snäll mot dig själv med tanke på din tidigare karriär?

– Jag har fått byta lite spelstil och dribblar inte så mycket längre utan det är mer kombinationsspel. Jag ser mig som en annan spelare och ettan känns som en väldigt bra och lagom nivå för mig.

Madelen Janogy, Faith Ikidi och Elin Bragnum jublar.

Foto: Peter Skaugvold

Farhågorna om bestående men från fotskadan den där januaridagen i Piteå 2018 är nu borta.

– Jag har inga problem med foten längre. Den fungerar bra, precis som vanligt, säger Elin Bragnum som i dag är 30 år.

Minnena från Piteå är inte bara skadan, det är också lyckan och glädjeruset.

– Det har hänt så mycket sedan dess så det känns som ett helt annat liv. Det var en jättemysig stad att bo i och vi var ett härligt gäng som hade roliga träningar. Sedan var guldet en stor upplevelse för hela stan, det var väldigt häftigt att vara med om det.