Ett oavgjort resultat. En rekordlång svit lever vidare.
Vilken seger för fotbollen i Piteå. Inte främst för resultatet. Utan för kvalitén på motståndet och Piteås svar på det.
Att Piteå lyckades komma igen från 1–2 och nå kryss, 2–2, mot Dalkurd är den bästa insatsen ett herrlag i kommunen gjort det här årtusendet.
Det var ingen vanlig match Piteå-Dalkurd.
Det här är den främsta insatsen Piteå gjort i en match sedan tiden då laget spelade i näst högsta serien och även besegrade Djurgården i Skandiacupen. Då snackar vi alltså tiden runt 1998.
Det här var en match på hög nivå med en motståndare som håller Superettanklass.
Dalkurd startade i ett furiöst tempo med tempoväxlingar, tekniska rörelser i fart och individuell skicklighet som fick en att dra efter andan. Det var ett motstånd på klar elitnivå och tre klasser bättre än vad Piteå ställdes mot så sent som förra hösten.
Det var ett Piteå som klarade av att hänga med i-bland, fast ändå tillräckligt och det var imponerande att se. Dalkurd kommer att vinna den här serien. Laget har sådan kapacitet att man teoretiskt skulle kunna vinna varenda match som återstår.
Laget har flera klasspelare som gjort rätt saker och med en skicklighet och fart som Piteå inte stött på senaste 17-18 åren. Piteå jagade boll, Yanku Marrah och Kristoffer Thydell hamnade långt från motståndarna i pressen. Piteås backlinje fick ta emot den ena centrala attacken efter den andra och tvingades inrikta sig på att överleva minut för minut.
Att Piteå fick 1-0 var oerhört viktigt. Det gav den livlina laget behövde. Att muren skulle spricka till slut visste vi. Dalkurd slog hål på den i första och utökade det i andra,2-1, men muren rämnade aldrig. Grunden höll, stabiliteten fanns. Piteå visade klass och kunde hålla ihop helheten matchen igenom trots så bra motstånd. Det gav laget chansen i slutet.
Robert Lidström gjorde det han gör bäst. Sprang, slet och kom loss. Målvakten tvekade och Lidström fick bollen på sig till 2–2. Slutsignal. Jubel.
Lagen hade kryssat - fotbollen i kommunen segrat. Piteå IF kommer ta med mycket av det här. Det var en nyttig erfarenheter rakt igenom. Sådant som sådana här upplevelser ger. Nu vet laget sina brister och vad som krävs den dag man vågar prata om en satsning mot Superettan.
Piteå IF fortsätter att övertyga, visa klass och den förlustfria sviten på hemmaplan från 12 april ifjol står sig fortfarande. Men vi sparar det bästa till sist.
Det var två unga lokala killar som var som bäst när motståndet också var det.
Ytterbacken Henrik Millbert gjorde en suverän defensiv match. Han läste spelet perfekt och kom rätt in i sex-sju viktiga brytningar.
Skadedrabbade Robert Lidström fyllde 19 år för några dagar sedan. Nu fick han äntligen chansen att visa klassen i division 1 och som han gjorde det. Lidström rev, slet, löpte, vann boll, gjorde mål och hade inte ett fel under sitt inhopp. En suverän insats i ett lag som kan utmana om en kvalplats till Superettan. Snacka om att derbyt mot IFK Luleå blir stekhett. Herrfotbollen i kommunen har inte varit så här bra och spännande att följa sedan Robert Lidström lärde sig gå. Det börjar vara ett tag sedan.