â En. TvĂ„. Tre. Fyra. Fem.
Början av maj 2021. Jonathan Eriksson ligger svettig i sÀngen pÄ Norrlands Universitetssjukhus i UmeÄ och rÀknar inne i sitt huvud. Morfinet pumpar runt i kroppen som Àr drÀnerad pÄ styrka. Febern har plÄgat honom i dagar. Ljumskarna vÀrker och förlamar hans möjligheter att försöka kliva upp. För varje sekund, minut och timme bryts kroppen ned.
Men huvudet Àr fortfarande tillrÀckligt frÀscht för att fortsÀtta rÀkna.
â Sex, sju, Ă„tta.
Han fortsÀtter tills det tar stopp. Tills han inte kommer pÄ fler.
â Tretton.
Det Àr dÀr han stannar.
SÄ mÄnga lÀkare har han trÀffat det senaste dygnet.
UnderlĂ€kare. ĂverlĂ€kare. Kirurger och specialister inom fler omrĂ„den pĂ„ det medicinska omrĂ„det Ă€n han sjĂ€lv kan komma ihĂ„g och alla sökandes efter samma svar: exakt vad Ă€r det som egentligen pĂ„gĂ„r i Jonathan Erikssons kropp?
Ett stenkast frÄn ICA i Bergsviken och en lÄng utspark frÄn fotbollsplanerna pÄ Heden. DÀr vÀxer Jonathan Eriksson född 3 januari 1998 upp under inledningen av 2000-talet.
Fotbollsintresset Àr stort och det naturliga blir att liksom grannen Filip Berglund ta sig den korta vÀgen till Hedens IP och trÀna med Storfors AIK.
Han pÄbörjar en vandring genom föreningens alla nivÄer och Àr med nÀr A-laget kvalificerar sig för division 3.
DÀr blir han under de följande Ären 2017-2020 ett sjÀlvklart inslag i A-lagstruppen. Spelar hela tiden men inte alltid frÄn start.
Den 31 oktober 2020 kommer den största uppgiften. Det avgörande kvalmötet mot Sandvik borta.
â Jag visste att det var min sista match för Storfors. Jag hade redan under sommaren meddelat trĂ€naren Patrik Nilsson att jag och sambon skulle flytta till UmeĂ„ eftersom hon kommit in pĂ„ universitetet.
Eriksson hoppar in i 63:e minuten och Àr pÄ planen nÀr Saik tappar sin division 2-plats genom tvÄ inslÀppta mÄl sista elva minuterna.
â Jag hade sĂ„klart velat spela mer. Vi kom inte riktigt upp i vĂ„r högsta nivĂ„ just den matchen sĂ„ resultatet var rĂ€ttvist. Men det kĂ€ndes surt nĂ€r vi var sĂ„ pass nĂ€ra att kliva upp i division 2 och sĂ„ föll vi pĂ„ mĂ„lsnöret. Men det var nog inte lika surt för mig som övriga i laget för jag visste att jag skulle flytta.
Storfors fÄr senare en plats i serien ÀndÄ. För Jonathan Eriksson Àr mötet med Sandvik den senaste gÄngen han spelade en match.
Men i slutet av 2020 och början av det hÀr Äret finns inget som tyder pÄ att det ska bli sÄ.
Flera klubbar i UmeÄ visar intresse för ytterbacken. Efter att ha gÄtt pÄ sin magkÀnsla faller valet pÄ familjÀra TÀfteÄ.
â En klubb som pĂ„minner mycket om Storfors. Har byatĂ€nket inom föreningen och bygger ett verkligt lag. Det var lockande.
NÀr 2021 inleds Àr Jonathan Eriksson för första gÄngen en division 2-spelare.
Den inledande tiden bjuder pÄ ett litet hack i glÀdjen.
â Det Ă€r en liten pinsam historia men jag stukade foten pĂ„ första fystrĂ€ningen. Det var inte att ge bĂ€sta första intrycket som nykomling, skrattar ytterbacken.
Han blir borta tvÄ veckor och kommer tillbaka. I februari och mars kan han trÀna med laget. Bolltouchen kÀnns visserligen lite rostig men tillförsikt rÄder inför den kommande sÀsongen. Förutom ett litet obetydligt nageltrÄng stör ingenting förberedelserna.
VÄren kommer till UmeÄ. Det Àr början av maj. TÀfteÄ har betrÀtt konstgrÀset pÄ TÀfteÄborg och seriestarten nÀrmar sig.
â Vi trĂ€nade med boll en torsdag dĂ„ jag kĂ€nde att det kom en krypande smĂ€rta i ljumsken, men tĂ€nkte inte mer pĂ„ det utan fortsatte spela och trodde bara att det var nĂ„gon överanstrĂ€ngning dĂ„ vi haft hĂ„rd fystrĂ€ning dagen innan.
PÄ fredagen vaknar Jonathan upp och har ont i vÀnster ljumske. Under dagen ökar smÀrtan och det blir allt svÄrare att gÄ. Febern kommer mot kvÀllen och nÀr fredagen övergÄr till lördag ökar symtomen bara i styrka.
â Jag hade 40 graders feber och trodde att jag fĂ„tt covid-19. Men det var helg sĂ„ jag kunde inte testa mig utan var tvungen att vĂ€nta till mĂ„ndag. Samtidigt blev smĂ€rtan bara vĂ€rre och vĂ€rre.
PÄ mÄndagen hÀmtar sambon ett covidtest Ät honom. Det ger negativt utslag.
â DĂ„ tĂ€nkte jag att det kanske inte Ă€r nĂ„got större problem.
Men lÀget förvÀrras ytterligare. Tisdag kvÀll försöker Jonathan ta sig ur soffan. Fotbollsspelaren, vars spetskvalité Àr att springa upp och ner lÀngs kanten pÄ planen mer Àn de flesta, orkar nu inte ta sig till toaletten. Han Àr fast dÀr han sitter men har telefonen med sig. Telefonsamtalet gÄr till 1177. En person i Hortlax svarar och ringer ambulansen.
SjukvÄrdarna kommer snabbt och fÄr hjÀlpa Jonathan till hissen. PÄ bottenplan lÀggs han pÄ en bÄr, körs in i ambulansen som Äker 50 meter till vÄrdcentralen alldeles bredvid.
En lÀkare tar emot och en snabb provtagning visar att sÀnkan Àr vÀldigt hög. Efter provsparet blir det en ny ambulansfÀrd. Nu till Norrlands Universitetssjukhus.
En ny lÀkare kÀnner pÄ ljumsken. Ett nytt negativt covidtest. Andra prover tas samtidigt som Jonathan fÄr beskedet att han mÄste lÀggas in.
Första dygnet Àr tretton lÀkare involverade i hans vÄrd och försöken att förstÄ vad som pÄgÄr i kroppen.
â De var vĂ€ldigt osĂ€kra pĂ„ vad jag led av.
Ett par dagar i ovisshet passerar. Till slut förstÄr lÀkarna att en infektion Àr kÀllan till problemen. Gula stafylokocker har tagit sig in i blodet. En vanlig ofarlig bakterie pÄ huden, men kommer den in i blodet Àr lÀget allvarligt.
â Det kan lĂ€tt sprida sig till hjĂ€rtat och dĂ„ Ă€r det livshotande, berĂ€ttar Jonathan.
För att undersöka riskerna ska en kamera skickas ner genom halsen. Men det stoppas i allra sista stund. Nya prover visar att patienten helt saknar trombocyter, sÄ kallade blodplÀttar.
Ett ultraljud och magnetröntgen bekrÀftar att infektion inte spridit sig till hjÀrtat utan sitter i ljumskarna.
â Det var verkligen ett skönt besked. En lĂ€ttnad.
Men riskerna Àr ÀndÄ stora.
Den totala bristen pÄ blodplÀttar gör att blodet inte koagulerar. Jonathan Eriksson har 40 graders feber och beordras att vara helt sÀngliggande. Att gÄ pÄ toaletten Àr inte att tÀnka pÄ. Minsta lilla smÀll mot kroppen, liten blödning eller nytt sÄr kan vara förödande.
â Om jag ramlade och slog huvudet skulle jag fĂ„ en hjĂ€rnblödning och kroppen inte kunna hantera det och ...ja jag inte finnas mer. Det kunde ha gĂ„tt riktigt, riktigt illa. Det fanns verkligen inga marginaler alls. Om nĂ„got bara litet hade hĂ€nt sĂ„ hade det blivit direkt livshotande.
Var du rÀdd?
â Jag sjĂ€lv förstod först inte allvaret. Det var inte förrĂ€n en av lĂ€karna sa att du Ă€r; "frisk men ocksĂ„ jĂ€ttesjuk", som det sjönk in. Jag var rĂ€dd, det var riktigt lĂ€skigt ett tag. Jag var mycket orolig. Men jag visste att jag var pĂ„ rĂ€tt stĂ€lle, det gav en trygghet.
Varje timme tas nya prover för att sÀkerstÀlla att lÀget inte förvÀrras.
Genom dropp tillförs trombocyter men kroppen reagerar med kraftig feber och nÀr droppen tas bort sjunker nivÄn blodplÀttar direkt.
Tack vare kortison, antibiotika och annan medicin börjar vÀrdena stiga. Efter fem dagar helt sÀngliggande stirrandes i taket och pÄ mobilen med konstant smÀrta fÄr Jonathan Eriksson kliva upp och röra pÄ sig igen. Han har gÄtt ner Ätta kilo.
Infektionen stannar i ljumskarna. Bakterierna söker sig aldrig upp mot hjÀrtat. TillstÄndet förbÀttras gradvis. Efter en mÄnad pÄ sjukhus blir han utskriven. Kroppen gÄr pÄ antibiotika och kortison. Första veckorna Àgnas helt Ät ÄterhÀmtning hemma.
â Det var fantastiskt att bli utskriven men ocksĂ„ en konstig kĂ€nsla av att veta att jag Ă€r vĂ€ltrĂ€nad men att det samtidigt gör ont sĂ„ fort jag gör nĂ„got. Jag var mycket sĂ€ngliggande samtidigt som det börjar krypa i kroppen. Jag ville göra nĂ„got.
Jonathan Eriksson visste precis vad det var.
Redan Äret före hade han och vÀnner planerat för en resa sommaren 2021.
Den hade han inte tÀnkt stÀlla in.
â Mitt mĂ„l var att kunna bestiga Kebnekaise.
I slutet av juli nÄr gÀnget upp till sista fjÀllstugan pÄ Sveriges hösta berg.
En snöstorm tvingar dem att avstÄ den sista biten upp. Men för Jonathan, som tvÄ mÄnader tidigare led av ett potentiellt livshotande tillstÄnd, Àr vandringen ett bevis pÄ att kroppen Àr pÄ vÀg tillbaka.
â Jag kunde faktiskt gĂ„ utan nĂ„gon kĂ€nning i ljumskarna och allt kĂ€ndes bra. Det var som en seger.
Tillbaka i UmeÄ kan han genomföra en lÀttare fotbollstrÀning. Dagen efter har han smÀrta i ljumsken.
NÄgra veckor har passerat.
Just nu bestÄr fotbollslivet av rehabövningar för att komma tillbaka till fotbollsplanen.
â MĂ„let Ă€r att fĂ„ spela nĂ„gon match den hĂ€r sĂ€songen. Den pĂ„gĂ„r Ă€nda till första advent. Men om det gĂ„r har jag ingen aning om. Det kliar otroligt mycket i kroppen. Jag vill fĂ„ komma igĂ„ng igen.
En sak har vi inte berört. Hur kom bakterierna in i kroppen och blodet?
Svaret Àr banalt.
â Det lĂ„ter riktigt fjantig. Men lĂ€karna sĂ€ger att det Ă€r via mitt nageltrĂ„ng. Det Ă€r ytterst sĂ€llan nĂ„gon fĂ„r en infektion pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet med sĂ„dana konsekvenser. En av lĂ€karna vill forska kring hur det Ă€r möjligt jag Ă„kte pĂ„ infektionen i kombination med att trombocyterna samtidigt försvann.
Det Àr 25 augusti. Regnet smattrar ihÀrdigt pÄ taket vid uteserveringen i UmeÄ dÀr infravÀrmen inte helt orkar hÄlla borta den tiogradiga kylan.
Jonathan Eriksson vilar hakan pÄ höger tumme.
Det hÀr Äret har gett honom nya insikter om livet.
â Jag mĂ„dde riktigt skit och trodde aldrig att det hĂ€r skulle hĂ€nda mig. Tydligen Ă€r jag inte odödlig fast man Ă€r ung och vĂ€ltrĂ€nad, sĂ€ger 23-Ă„ringen.