Den här artikeln publicerades första gången 25 augusti 2024.
Ett kompakt täcke av gråa moln omger himlen när Tess Olofsson bromsar in med sin cykel mellan konstgräsplanen och naturgräset på LF Arena.
Hon tar av sig hjälmen och frågar om semestern varit bra.
Jag konstaterar snabbt att den varit betydligt lugnare än hennes sommar som knappast varit någon semester.
– Jag får vänta på den. Vi har två-tre veckors ledighet i december, men det blir som mest ändå två dagars vila. Det är alltid tester i januari att förbereda sig för.
Vi vandrar några meter så att hon kan lämna sin cykel och hukar oss under ett räcke för att ta oss in på löparbanorna.
Samtidigt som hon drar fram sin ryggsäck och börja ta fram koner kommer några regndroppar i den 17-gradiga värmen. I övrigt är det tyst. En vaktmästare strosar förbi mot ett omklädningsrum.
Tess Olofsson trycker igång sin träningsklocka och springer med snabba steg mellan hålen i en repstege och senare förbi några koner.
Efter några vändor byter hon övning. Plockar in repstegen och lägger ut nya koner att springa mellan. Hennes andning är det enda som bryter tystnaden.
En gråmulen tisdagsmorgon på ett närmast öde LF Arena.
Det här är hennes vardag – hennes jobb. Arbetet som ligger till grund för allt det där andra då världen tittar.
Tio dagar tidigare befann hon sig på en arena med löparbanor och en fotbollsplan.
I övrigt är det svårt att tänka sig en större kontrast.
Med nära 50 000 åskådare på läktaren blåste hon igång den fotbollsmatch som hela världen tittade på just då – OS-finalen för damer; USA-Brasilien.
– Det var en mäktig upplevelse när man står där på line up och försöker känna och ta in publiken och atmosfären. Men sedan under matchen är jag så inne i den att jag inte lägger märke till om det är 100 eller 80 000 åskådare. Däremot efteråt är det extra kul om du har gjort en bra prestation och kan stå där och njuta och bara känna stolthet.
Kunde du det?
– Kanske inte där och då, man är en perfektionist och spolar upp olika situationer i huvudet och vad jag kunde ha gjort bättre. Men min syster och bror kunde komma till finalen och jag sa hej till dem efteråt. När jag såg hur glada de var kunde jag ta in mer av allt.
EM, VM, OS, Champions League. Finalerna alla domare vill döma. Då är intresset i världen enormt. Under OS-finalen var det superkändisar på läktaren.
Medan Tess Olofsson pratade med familjen valde övriga domare att frottera med Hollywood-eliten.
– Mina domarkollegor var uppe på läktaren och tog selfies med Tom Cruise. Jag såg det först senare. Det var lite fräckt att han var där.
USA vann finalen mot Brasilien med 1–0.
Hur var det att blåsa av matchen?
– Då kände jag wow, det här är få förunnat.
Att ta sig till OS var inte någon självklarhet. För tre år sedan drog Tess Olofsson av hälsenan. Sedan har hon jobbat sig tillbaka. I maj kom beskedet att hon var uttagen till OS.
– Det var en dröm och en strävan att bli det. När jag åkte hem från VM ifjol visste jag att det gällde att prestera i varje match. När beskedet kom var det helt underbara nyheter.
OS är speciellt med två turneringar – en för damer och en för herrar – samtidigt.
Tess Olofsson imponerade under träningarna och förberedelserna på plats i Paris. Hon fick därmed döma dammatchen mellan regerande mästaren Kanada och Nya Zeeland.
– Det är alltid skönt att få komma igång tidigt i en turnering.
Det var pirrigt innan men en fin insats utan klara misstag ledde till en historisk uppgift: USA–Guinea. Som första svenska kvinnliga domare höll hon i en internationell herrmatch.
– Det var oerhört kul och kändes stort. Vi var fyra damdomare som fick en herrmatch och det här var ett kvitto på att det jag gör räcker hela vägen dit, men förhoppningsvis är det bara början för mig internationellt på herrsidan. Men det gäller att göra bra ifrån sig på alla matcher för att få nästa chans.
Senaste åren har kvinnor dömt på högsta herrnivå även i EM och VM.
– Jag har haft kvinnliga förebilder i andra länder och det är jätteviktigt att se att det här är möjligt.
USA–Guinea blev en lugn tillställning. Tess Olofsson fick åter stark feedback. Det ledde till damkvartsfinalen USA–Japan.
Ett par dagar senare deltar hon och samtliga kvarvarande domarkollegor i turneringen på ett möte under ledning av FIFA:s domarbas Pierluigi Collina, världens mest kända fotbollsdomare genom tiderna. Känd för sin hårdföra stil.
Domare till OS-finalen för damer ska tillsättas.
Tess Olofsson hör domarikonen säga hennes namn.
– Det är som att allt bara försvinner, jag kunde inte ta in eller höra något. Jag blev överlycklig och det som känns bra så här i efterhand är att han sa att det inte var något lätt val. Det känns extra kul att bli uttagen i hård konkurrens.
Collina är en legendar i domarsammanhang, vilken kontakt hade ni?
– Vi pratade inte jättemycket. Han var med på vissa av teoripassen och vi diskuterade situationer, men han ger inte feedback inför alla andra. Det som är kul är att Collina även har en humoristisk sida.
Det kan man inte tro.
– Det är roligt, vi har haft en väldigt bra stämning i domargruppen under OS och stöttat varandra.
Har Collina spänt ögonen i dig?
– Inte till mig just så, men när han ställer en fråga då ser man ögonen, säger Tess Olofsson och skrattar till.
OS-finalen innebar Martas sista match för Brasilien. När laget var på kvitteringsjakt dömde Tess Olofsson frispark efter en hands av legendaren. Marta svarade med ilska.
Det finns en bild där hon tydligt skäller på dig.
– Hon var inte jättenöjd efter matchen. Det är mycket känslor. Det är bara trist ... jag önskar att mindre fokus låg på domarna och vår prestation. Gå och fira OS-silvret istället. Visst jag kan förstå besvikelse efter matchen men om jag hade tagit ett dåligt beslut eller varit usel så hade jag fått det uppmärksammat av mina VAR-kollegor.
Träningspasset är över. Tess Olofsson böjer sig ner och plockar ihop konerna och sätter tillbaka allt i ryggsäcken.
– Det är roligt, många tänker inte på att vi domare tränar väldigt likt spelarna fast utan boll eller närkamper.
För att kunna göra det har hon avslutat sitt jobb som polis. Med sex-åtta träningar plus två matcher per vecka var det ett måste för att kunna prestera på högsta internationella nivå. Fystesterna hon ska klara sex gånger per år är på samma nivå som för att få döma en VM-final för herrar.
Ersättningen utifrån det är mager. Vad den blir för fyra matcher i OS vet hon inte än. Damallsvenskan ger 5 000 kronor plus traktamente per match. Herrallsvenska matcher 11 100 kronor. I regel krävs det också en eller två, kanske tre hela dagar för en match då resorna är långa. Från Svenska Fotbollförbundet tillkommer en grundlön som hjälper till.
– Vi är inte i närheten av spelarnas pengar. Men jag gör det här för att jag älskar det. För mig är inte pengar det viktiga även om jag har ett hus och en familj som jag måste kunna ta hand om.
Du har dömt en OS-final, vad drömmer du nu om?
– Det kommer ett herr-VM om två år. Det skulle vara helt fantastiskt att nå dit. Det kommer jag att jobba stenhårt för, säger Tess Olofsson.