Desirée Jonsson gör sin andra säsong som tränare för SAIK-damerna. Nu tillsammans med Ove Bryggman.
Desirée Jonsson är uppväxt i Pålberget och spelade själv fotboll i en rad olika byaklubbar och har även hunnit med spel i både handboll och innebandy.
När hon fick barn föddes även intresset av att vara ledare inom fotbollen. Ledare är Desirée även inom sitt yrke.
– Jag jobbar som enhetschef på kommunen för boende och daglig verksamhet på socialtjänsten, berättar hon.
Utbildning inom fotbollen var en självklarhet för henne.
– Det var då min dotter var fem-sex år som jag började träna hennes lag. Jag tycker om att utbilda mig och lära mig något nytt och efter grundutbildningen har jag gått olika steg för att få ytterligare bredd och nätverk.
Det blev många utbildningstillfällen för Desirée under både 2023 och 2024 innan hon slutligen blev klar med UEFA B vilket är en hög och kravfylld utbildning i Svenska Fotbollförbundets regi.
– Jag har jättemycket att lära mig. Och ju mer jag har lärt mig desto mindre har jag förstått att jag kan, säger hon och skrattar.
Ärligt talat är det faktiskt inte själva fotbollen i sig som lockar allra mest – utan alla delar som ingår då det handlar om lagsport.
– Jag är grymt intresserad av ledarskap. Fotboll är givetvis en stor del i allt men jag gillar först och främst lagidrott, gruppsykologi och gruppdynamik. Det största är det här med beteenden, vad man kan mentalt kan påverka i en grupp.
Idag är Desirée assisterande tränare i Storfors AIK:s damlag, där Ove Bryggman kommit in som huvudtränare, och en av ledarna för Norrbottens länslag för pojkar födda 2010.
– Det kändes jättefint att jag fick frågan om seniorlag ifjol och jag lär mig hela tiden av det. Och det är mitt syfte, jag vill utveckla ledarskapet som tränare ännu mer, och det är en bra plats att göra det i SAIK.
Desirée Jonsson är ensamstående med tre barn så det krävs ett riktigt pusslande för att hinna med fotbollen.
– Det brukar lösa sig men är förstås lite svårare de veckor jag har barnen, säger Desirée som är mamma till Ronja (fyller 13), Milton (fyller 11) och Milou (4 år).
Desirée bryr sig om sina spelare i SAIK både på och utanför planen.
– De har fått fylla i enkäter och jag har individuella samtal med dem också. Det känns viktigt, jag vill veta vad de har för åsikter och jag vill göra dem delaktiga.
Desirée Jonsson, Storfors AIK
Det finns en brist på kvinnliga ledare, fotboll är en mansdominerad sport på ledarsidan.
– Jag drivs av jämställdhet och tycker verkligen att det saknas kvinnliga tränare. Inte minst med tanke på att kvinnor förstås kan mycket om menscykler och hormonella sidor som kan påverka spelaren. Vissa är känsligare andra, jag har ett intresse för det och det är kanske min grej att jag är duktig på att läsa av andra.
Gruppdynamik och laganda är givetvis viktigt.
– Man kan fånga upp olika saker i en grupp, man kan se att dynamiken kan förändras av bara en individ. Nä vi väljer ut spelare till länslaget är det viktigt för oss att man måste vara en bra lagkamrat också.
Din framtid. Kan du se dig själv som tränare för Piteå IF?
– Oj, jag har aldrig haft den tanken... Men om jag skulle drömma kan jag förstås tänka mig det, men kanske inte som huvudtränare. Min grej är mer att jobba med den mentala biten. Jag har inte all tid i världen att genomföra allting just nu men jag har mycket idéer.