– Natten inför vasan kan vara den mest ångestfyllda på året. Men natten efter kan vara den skönaste.
Så beskriver Hannes Boström känslan före och efter Vasaloppet.
En del grundar sig i förväntningar på den egna prestationen.
– Men också att allt ska fungera, som att skidor och stavar ska hålla. Det är så mycket som kan gå snett, säger Hannes.
Ifjol blev han 51:a, och därför siktade han nu högre än någonsin.
– Då var jag supernöjd och tyckte att jag hade gjort mitt livs lopp. Nu kände jag lite press på mig att det skulle gå minst lika bra i år.
Det gjorde det. Trots en trevande start hamnade han i en bra position.
– Eftersom det låg nysnö i spåren gick det inte så fort där framme. Och när man sedan ser storfräsare som Gjerdalen (Tord Asle) och Nygaard (Andreas) bredvid sig inser man att det går bra att ligga lite längre bak i klungan.
Hannes hängde med täten till Evertsberg, alltså halvvägs genom loppet. När tempot sedan drogs upp valde han att inte förivra sig. Ett klokt beslut.
– Jag hittade fort en ny klunga. Sedan kunde vi plocka några åkare som försökt gå med i täten men kroknat.
Till slut blev det en finfin 38:e-plats i mål. Tiden 4.29.59 var bara fem minuter och 23 sekunder långsammare än norrmannen Andreas Nygaard som vann.
– Jag är nöjd. Jag var lite osäker på formen eftersom det inte är samma konkurrens i Norrbottenstävlingarna.
Hannes Boström visar att han inte är långt ifrån världens bästa långloppsåkare. Men själv kallar han sig elitmotionär.
– Ja, det vill jag nog säga att jag är. Jag tränar inte så många timmar. Det blir ungefär 450 timmar per år vilket kanske låter mycket, men det är ändå lite jämfört med eliten.
När han inte tävlar i Vasaloppet är det alltså mest tävlingar i Norrbotten som gäller för Hannes.
Nasaloppet mellan Glommersträsk och Jörn står näst på tur. Dundret runt finns också i tankarna.
Men Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk då? Världens längsta skidlopp med sina 22 mil.
– När jag får frågan brukar jag svara ”nej, nej, aldrig”. Jag servade farsan första gången och han såg inte glad ut nånstans, förutom när han kom i mål och såg lättad ut, berättar Hannes och skrattar.
– Fast det skulle säkert vara kul att åka bara för att testa se om man orkar ...
Då skulle nattsömnen bli dubbelt så bra som efter vasan!