MSSK Piteå plockar in Fredrik Glader i båset igen.
En kraftig signal om underkänt betyg till tidigare huvudtränaren Anders Eliasson. Men det är inte han som har stått för sämsta insatsen. Den har MSSK Piteås tränarrekryterare gjort.
I det här fallet har MSSK Piteå faktiskt inte presterat dåligt. Laget har precis inför uppehållet besegrat tvåan AIK och före det pressat samma AIK och besegrat Modo. På det hela tre riktigt bra insatser som MSSK Piteå sett till bredden på truppen inte ska fixa. Tabelläget är samma som kan förväntas av laget.
Att Glader nu kommer in i båset har därför knappast något att göra med de sista matcherna eller resultaten.
Likafullt går det inte att tolka situationen på annat sätt än att styrelsen inte är nöjd med det jobb som Anders Eliasson gjort. Att mitt under säsongen plocka in gamla tränaren (som dessutom tränar ett annat lag) handlar om att minska den nuvarandes makt. Ja – att totalt undergräva den. Det här är en ren sidosteppning av Anders Eliasson som MSSK Piteå försöker lösa på ett snyggare sätt. Det händer då och då att klubbar gör så här – tar in en gammal kraft i båset igen. Ofta slutar det med att sittande tränaren inser situationen, visar stolthet och avgår själv. Det är Fredrik Glader själv ett exempel på. Han inledde ifjol säsongen som huvudtränare i Kalix, sedan kom en ny tränare in och Glader såg ingen mening med att vara kvar och avgick. Så hamnade han i MSSK. Nu är han tillbaka där.
Anledningen till att MSSK Piteå gör så här är att reparera ett misstag skapat av klubben själv. Det har under en tid läckt ut uppgifter inifrån spelartruppen om missnöje med Anders Eliasson. I ett par fall ska det handla om att spelare inte velat delta under hans ledning för att träningarna inte håller rätt kvalité. Eliasson brinner för uppdraget och har alltid utåt uppträtt korret, men har ingen erfarenhet att vara huvudtränare för ett elitlag. Nu underkänns hans arbete, trots på pappret godkända resultat. Men det är inte hans kompetens eller att han sätts åt sidan som är grundproblemet.
En dålig ledning kommer att ta dåliga beslut och få lida. Det är de som styr som ska ge truppen rätt förutsättningar att lyckas. Sportchefen Ulf Viklund lämnade MSSK Piteå nyligen på grund av hans civila arbete.
På spelarsidan gjorde han ett kanonjobb ifjol och lyckades få Pernilla Winberg, Elin Holmlöv och Jennifer Wakefield till MSSK Piteå.
Med tränarna misslyckades han helt. Intentionerna har inte varit fel – men besluten.
Inför förra säsongen tillsattes Dick Andersson som huvudtränare. Det ledde till ett fullständigt haveri. Sällan har jag sett ett sådant stjärnspäckat lag misslyckas så kapitalt.
Träningarna var dåliga, istiden på vissa spelare obegriplig och resultaten usla. Tränaren som MSSK Piteå beskrev som sin drömvärvning sparkades efter fem omgångar.
Genom tips hittade MSSK Piteå Fredrik Glader som gjorde ett starkt jobb med laget som nådde SM-semifinal mot Linköping. Kanske rent den moraliska finalen.
Glader tackade för sig. Då föll valet på okände och orutinerade Anders Eliasson. Med tanke på vad MSSK Piteå gör nu signalerar klubben själv att det var fel. Ett snedsteg som ligger på de som fattat beslutet. Spelare kan spela på för hög nivå. I det här fallet verkar det som att de ansvariga i klubben gör det. Det gäller att skilja på person och sak. I engagemang, välvilja och bemötande agerar MSSK Piteås ledning prickfritt men i tränarrekryteringar får de underkänt.