Två väntade och en oväntad nyhet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att en av allsvenskans bästa målvakter väljer att fortsätta i Piteå IF ger klubben en oerhört stabil grund i det bygge som ska försöka studsa tillbaka till allsvenskan direkt. Labbés oväntade ja tack kommer att innebära en positiv "ringar-på-vattnet-effekt". Några av tjejerna som varit osäkra på en fortsättning behöver i alla fall inte tveka runt klubbens målsättning. I och med Labbés signatur finns inget annat än en returbiljett till högsta eliten i siktet. Nu vinner man inte division 1 norra på beställning, men jag tror att Piteå vid den här tiden nästa år ses som ett intressant alternativ för elitspelare.
Det är inte många år sedan Peter "Foppa" Forsberg och Markus Näslund toppade poängligan i NHL. Näslund var i hetluften med New York Rangers så sent som i våras. Med tanke på att Näslund klev in i den styrelse som var med och städade friskt i klubben under våren och sommaren är det inte förvånande att han - och "Foppa" - vill vara med och rädda det sjunkande skeppet. Den "Foppa" vi såg senast i Karjala Cup har inget i vare sig NHL eller KHL att göra. Däremot kan kanske ett par månaders nötande i elitserien innebära att han nyper en kantbollsplats i blågult som ska försvara guldet i Kanada i februari. Tre assist mot Brynäs igår imponerar. Näslunds och "Foppas" entre´glädjer förstås inte bara Modo utan även de flesta övriga elitklubbars kassörer.
Lag som Luleå och Skellefteå bör i sammanhanget börja fundera på vilka fyra gäng de tänkt ha efter sig i tabellen. Lika säkert som att det stod kvalserien bakom Modo innan stjärnornas comeback. Lika säkert är det att laget tar sig till slutspel med "Foppa", Näslund och Sundström i laguppställningen. Luleå möter för övrigt Modo borta redan imorgon.
Skrev inför måndagsderbyt att jag skulle vara betydligt mer orolig som kapten på Skellefteåskutan än de som styr Luleås. Och det är ingen uppfattning man behöver ändra efter 1-1. Jag tycker att Roger och Roger i Luleåbåset krämar ur det mesta ur sitt material. Målvakterna gör precis det man kan förvänta sig av dem. Backarna kritiseras för bristande kunnande i uppspelsfasen, men jag tycker att de flesta, lille Kristoffer Berglund undantaget, är maxade där också. På forwardssidan är klubben på god väg att skapa en Jonas Nordquist-förvandling av Niklas Olausson men det krävs att Jonathan Hedström och Martin Chabada hittar tillbaks till den form de visade för fyra (!) år sedan för att laget ska lyfta än mer.
De flesta som såg derbyt med neutrala ögon kunde konstatera att Skellefteå var numret större. Men Canal+-kommentatorn Leif Boork har helt rätt i sitt konstaterade att det blir tungt för ett lag i längden som inte producerar "gratismål" iform av ett någorlunda hyfsat powerplay. Den där biten vet ni som följer med i den här spalten att jag tjatade om hela förra säsongen.
Hans Särkijärvi har många goda sidor som tränare, men att han inte fått till den biten under så pass lång tid är ett kraftigt minus. Materialet finns. Kollegorna Roger och Roger i Luleå bröt många strukturer i Luleå när Linus Omark, Johan Harju och Mats Lavander klev fram i första pp-uppställningen förra säsongen. Det är något liknande Särkijärvi måste göra i Skellefteå. Dominans i fyra raka matcher efter uppehållet, men bara tre poäng. Ett, två, två och ett mål. Skellefteå har större problem än Luleå för dagen. Utan en Andreas Hadelöv i sitt livs form mellan stolparna hade laget varit näst sist i elitserien.