Alla idrottskarriärer har ett slut. För Piteå Hockeys främste poängmaskin genom tiderna togs beslutet veckorna innan laget skulle gå på is inför första träningspasset säsongen 2015/16. Det är lätt att bli nostalgisk och ta till överord när allt är över, men jag tror inte att någon initierad opponerar sig om jag hävdar att Daniel Olofssons tröja i dagens Piteå Hockey är omöjlig att fylla med de medel som finns att röra sig med.
I mina, och många andras ögon också, är Daniel Olofsson den spelare som tjänat minst pengar av samtliga i landet med liknande klass. Givetvis har ”Ragges” kostat några spänn under sina vassa säsonger i näst högsta serien med Skellefteå, Sundsvall, Piteå och Björklöven, men i förhållande till vad andra allsvenska och SHL-spelare håvat in handlar det förmodligen om ”peanuts”.
Varför har han då inte spelat X-antal säsonger i SHL och i klubbar utomlands? Svaret på den frågan är inte alldeles enkelt men jag tror helt enkelt att mycket går att finna i det faktum att Luleå Hockey hade en annan värvningspolicy än den idag när Daniel Olofsson, Björn Lavander och de andra i Piteås förstafemma tryckte ned sina motsvarigheter i Skellefteå, Björklöven och de andra allsvenska gängen så det stod härliga till. Klubbarna söderut tänkte väl; varför värvar inte Luleå Olofsson och Lavander samtidigt som Luleå satsade på några fixstjärnor och fyllde upp agentfickorna av provisionerna från köp av begränsade importer.
Jag har alltid varit en stor beundrare av hockeyspelaren Daniel Olofsson och Piteå Hockey och klubbens supporters kan bara bocka och buga kring allt hockeygodis han strött omkring sig under alla säsonger. När PT-sport ringde runt och kollade med några tidigare tränare och lagkamrater lyfte några fram lagspelaren Daniel Olofsson. En spelare som alltid jobbade stenhårt och alltid satte laget före jaget. Personligen minns jag mer en tystlåten kille som inte tog stor plats och som inte öppnade munnen om han inte hade något vettigt att säga.
På rinken rankades han i seniortidens linda som bättre än exempelvis kedjepolaren Jonathan Hedström. Minns en match när ”Ragge” ägde rinken i Skellefteå Isstadion och stänkte in fyra på Piteåmålvakten Micael Lindgren som skrivit artikeln här intill. Minns också när han var poängkung i allsvenskan i Piteåtröjan och när han i Lövens färger sköt klubben till kvalserien i en avgörande match mot Växjö. Luleå lånade honom under ett par perioder säsongen xxx-xxx. Då spelade han med Anders Burström och Jonas Almtorp i en defensivlina. Totalt ovant för ”Ragge” som ändå fann sig i den rollen och sin vana trogen producerade ett par avgörande mål, eller gamewinning-goals som det så vackert heter på det engelska hockeyspråket.
De tjugo matcherna det blev i elitserien borde ha stavats i säsonger. Daniel Olofsson avslutade karriären med att leda en av division 1-seriernas vassaste linor, ja troligen den främsta tillsammans med Joakim Högberg och Magnus Isaksson. Vet inte om jag är rätt ute på den här punkten, men känslan säger att vi inte sett ”Ragge” i Piteåtröjan för sista gången. Om inte annat är han väl med och rycker veteran SM-bucklan ur händerna på Kiruna tillsammans med Björn Lavander och de andra yngre äldre oldboysarna…