En av förra vinterns häftigaste händelser på den internationella skidarenan var när Marcus Hellner i Tour de Ski´s avslutande klättring passerade Petter Northug och med sin andraplats efter Dario Cologna fixade den hittills bästa svenska placeringen för herrar i detta kraftprov över tiotalet dagar.
Nu är det dags igen.
Sverige mönstrar det bästa man har och de främsta förhoppningarna knyts självfallet till våra egna, lokala norrbottniska skidhjältar, Marcus Hellner och Charlotte Kalla.
En analys av Hellners tävling i fjol visar att han hade ett riktigt bottennapp när några etapper återstod. På 5 km i Toblach distanserades han med nästan en minut, en vallamiss, och dessutom föll han i sprintens kvartsfinal dagen därpå. Den som vill vinna denna giganternas kamp har inte råd till misstag av det slaget. Marcus knappade in en minut på vinnaren Cologna uppför slalombacken, men han hade behövt ta ytterligare en minut - och den möjligheten försvann vid missarna några dar tidigare - för att han skulle ha haft en realistisk möjlighet att utmana schweizaren i det enorma motlutet.
Charlotte Kalla har ju vunnit denna tävling en gång; det var vid hennes premiärlopp 2008. De två följande åren åkte hon inte, varefter hon 2011 blev 5:a och i fjol 7:a. Då gjorde hon sitt sämsta lopp i det som skulle ha varit hennes specialare, 15 km med fri åkteknik.
Den i andra sammanhang så överlägsna Marit Björgen har aldrig lyckats vinna denna tour och nu tvingar hälsoproblem henne att avstå från vinterns upplaga. Det bäddar åter för Justyna Kowalczyk, som varit överlägsen de tre senaste årgångarna och ser ut att ha prickat in tourformen även i år.
För många i världseliten är det under mästerskapsvintrar en balansgång på vilket sätt man ska bygga upp både mental och fysisk kraft vid två så relativt närliggande tillfällen. I år inleds VM en dryg månad efter tourens avslutning, och för den som då tömt alla sina krafter och i det läget är extremt känslig för bacillusker kan det vara ett lotteri att hinna bygga upp en ny topp.
Emil Jönsson, vår hetaste sprintstjärna, hade länge planerat att skippa touren. Men när han efter sina insatser i Canmore fick på sig världscupens gula ledartröja, tänkte han om. Han vill gärna även åka i den tröjan, vilket han aldrig gjort tidigare, och säger nu att han ska köra tre etapper, fram till tourens enda sprint. De tre dagarna verkar skräddarsydda för Emil, och jag skulle inte bli förvånad - trots att Petter Northug ligger tätt bakom i poängställningen - om han leder hela världscupen när han drar sig ur.
Emil ledde för övrigt touren efter fyra etapper 2010, då han drog sig ur för att satsa krafterna på det OS där den svenska truppen - men dock inte Emil! - hade sådana framgångar.
Så han vet hur det känns att ha tourens ledartröja på sig; nu skulle han kunna bära två ledartröjor samtidigt.
Det svenska herrlaget i Tour de Ski är det bästa vi kan ställa upp med. Bakom Hellner och Jönsson finns framförallt paret Johan Olsson-Daniel Richardsson och till deras fördel talar att det endast är ett sprintlopp i vinter.
Tråkigt att talangfulle Lars Nelson och ständigt förkylningsförföljde Anders Södergren tvingats dra sig ur i sista stund.
Bakom Charlotte Kalla på damsidan ser det tunnare ut för svensk del. Förhoppningsvis har dock inte bara Anna Haag utan även talanger som Emma Wikén, som vi inte sett mycket av efter hennes löftesrika lopp i Bruksvallarna, Lisa Larsen och Jennie Öberg hämtat sig från förkylningar och allt vad det är de drabbades av efter premiären i just Bruksvallarna. Om Kallas mål är låt oss säga en plats bland de 3-4 bästa och Haag på 10-i-topp, så får väl de övrigas bli att gneta på till placeringar bland de 30 som får poäng. Plus något enstaka lopp som visar att talangen finns som berättigar dem till platser i det svenska landslaget och så småningom till VM.