Förra sommaren spelade Sverige en aning oväntat till sig bronset i damernas fotbolls-VM i Tyskland. Ett drygt år senare jagar de blågula tjejerna OS-medalj i London. De allsvenska fotbollstränarna har sagt sitt. De tror på Sverige. Något säger mig att det blir betydligt svårare att hamna på prispallen den här gången. Sverige slog ur underläge i Tyskland med en bättre startelva än den som springer in mot Sydafrika idag. Mittbacken Charlotte Rohlins frånvaro kommer att märkas när motståndet skärps. Fotbollsturneringarna på herr och damsidan blir förstås intressant. Simningen också där de flesta svenska medaljhoppen nog finns. Friidrotten är aldrig större än under ett OS. Där skrivs alltid idrottshistoria. Min personliga favorit bland allt OS-godis är ändå handbollen. De svenska damerna öppnar mot nordiska grannarna Danmark som vann den där oförglömliga finalen mot Sydkorea för åtta år sedan. Sedan dess har en annan nordisk granne skurit fler lagrar på damsidan, nämligen Norge. Sverige kan sprattla och skrälla mot de flesta toppnationer. Rutinen finns där hos storskytten Linnea Torstensson, spelmotorn Isabelle Gulldén och de andra, men en svensk medalj vore en stor överraskning.
På herrsidan ställer inte Sverige upp med bästa laget i det här mästerskapet heller. I mitt tycke snackas det alldeles för lite kring varför ett par svenska världsspelare ideligen tackar nej till landslaget. En skadefri Oscar Carlén och en Markus Alm är vad som skiljer Sverige från att slåss om de ädlaste av medaljer igen.
Kan inte sätta tummen på det men på förhand känns det som om London-OS blir skrällarnas OS. Flera av de tunga favoriterna inom friidrotten lämnade frågetecken bakom sig i genrepen.
Vad gäller just friidrott har Sveriges Olympiska Kommitté gjort tummen ned för ett par aktiva som klarat internationella kvalgränsen. För första gången i historien skickar Sverige fler ledare än aktiva. Det gäller inte minst ledarstaben kring damlandslaget i fotboll. Det för tankarna tillbaka till början av 80-talet när Östtysklands herrlandslag i fotboll besökte Kvarnvallen, nuvarande LF Arena. 25 spelare och dubbelt så många ledare. Hur som helst är det många svenska ledare som vill sola sig i glansen i London. Om det nu blir någon sol att tala om i den engelska huvudsyaden. Chansen är nog större att det regnar.
Igår bestämde sig den Piteåfostrade hockeyspelaren Patrik Bergström för att flytta "hem" till norr igen. Dock inte till Piteå utan till Haparanda istället. Asplöven blir en snackis i hockeyallsvenskan i vinter. Lyckas klubben bygga ett allsvenskt lag med så pass kort varsel som det handlar om är de värda all beundran. Allsvenskan är ingen lek. Speciellt inte när det krävs att man åker drygt 6 000 mil i buss under en säsong. Patrik Bergström hade förstås varit en drömvärvning för Piteå Hockey. Nu hoppas klubben istället på en annan hemvändare iform av backen Niklas Enberg.
Luleå Hockey drar igång isträningen inom kort. Envisa rykten gör gällande att klubben ännu inte släppt tankarna på skriskoskicklige backen Erik Andersson (fd Björklöven, Skellefteå och Linköping).
Skellefteå kommer förmodligen att presentera någon vass forward närmaste dagarna. Klubben har sedan länge ställt in siktet på en kanon i en lina mellan Jimmie Ericsson och Joakim Lindström. Ja, det kan rent av bli två nya forwardar i en redan sipervass besättning. Det är inte bara i OS siktet är inställt på guld.
Till sist...
...får alla idrottsälskare hoppas att vi slipper ett OS fyllda av dopinghistorier och att skandalerna uteblir i alla bedömningssporter.
Typ boxning och brottning. Må bäste man och kvinna vinna.