Faith Ikidi. Att hon två år i rad nobbas av jurygruppen för fotbollsgalan säger mer om juryn än om henne. Det mål hon bjöd på igår höll världsklass och det kom inte från en forward, inte en mittfältare utan en mittback. Snacka om att Piteå har kreativa resurser längst bak. Men det är inget nytt. Ikidis teknik, spelförståelse, snabbhet, spänst, lugn och tajming, har Piteåpubliken fått njuta av i två år. Jag hoppas verkligen inte att Piteå IF sumpar chansen att behålla henne. För vi kan prata om herrspelare i Piteå, Boden eller IFK Luleå. De spelar på en helt annan nivå och den är inte bättre. Vi kan också framförallt prata om basketspelare eller hockeyspelare i vårt läns elitlag. De håller i flera fall en hög klass.
Men.
De håller inte världsklass.
De håller inte Faith Ikidi-klass.
Hon är en världsspelare i världens största idrott. Hon skulle kunna gå in i vilket klubblag eller landslag som helst i världen och göra en bra insats. Dessutom vill hon stanna kvar i Piteå flera år till.
Det vore synd att sumpa en chans som aldrig kommer igen. Allt handlar förstås om pengar. Ikidi tjänar klart mest i Piteå IF. Det ska hon också göra. Nu hoppas jag Piteå har råd att skriva ett treårskontrakt med henne. Det skulle visa övriga klubbar att Piteå är att räkna med. För det krävs sponsorer och det kanske är läge att Markbygden Vind som tänker investera många miljarder i vindkraft i kommunen lägger en knapp promille på sponsring i bygden? En droppe i havet i det stora hela.
Jennifer Nobis öppnar för en säsong till i Piteå. Bra. Nobis är en stor tillgång på planen och en levande reklampelare utanför den. Ikidi och Nobis - kan Piteå ha kvar den duon nästa säsong är de två stjärnorna och viktigaste pjäserna i lagbygget kvar. Då finns en stabil grund att stå på.
Ann-Mari Dovland kan mycket väl ha spelat till sig ett nytt kontrakt igår. Norskan trivs som bäst med öppna ytor och mot tröga försvarare. Mot Vittsjö fick hon både delarna och hade hur kul som helst. Jag har aldrig sett henne så bra som igår och hennes inlägg var av hög klass. Dovland försvinner ur matcherna när det blir fysiskt spel, men när ytorna är stora på kanterna är hon ett viktigt anfallsvapen.
Från skönspel, succé och inte ett moln på himlen till en utförsbacke utan synligt stopp. Det är inte bara Tysklands fotbollslandslag som gått från Himalayas högsta berg till dess djupaste dal senaste tiden.
MSSK-Piteå har också gjort det men inte under en och samma match utan sett över flera matcher i rad.
Efter fyra raka segrar ringde min gamla skolkompis Ola Bränholm från TV-sporten. Han var bland annat intresserad av att göra ett reportage om MSSK framfart i Riksserien.
Nu är läget helt annorlunda. MSSK har sjunkit som en sten i tabellen och är i dagsläget iskallt.
Nu gäller det att stoppa blödningen, för något står uppenbarligen inte rätt till. Munksund gjorde succé i SM-slutspelet i våras och laget är i stort intakt förutom på en punkt. Skickliga Astrid Lilja har bytts ut mot Sveriges bästa spelare - Emma Eliasson.
MSSK är inte seriefavorit. Men det är ett lag som ska kunna nå semifinal och även ha en finalplats inom räckhåll. Men nu är laget mil därifrån. 23 insläppta mål på tre senaste matcherna är en tydlig signal på att något är väldigt fel. Bra lag kan också hamna i svackor, men de ska inte bli sju-nio insläppta mål per match flera matcher i rad. Så dåligt är inte MSSK. Laget har tränat stenhårt under ledning av Stefan Thomson. Det är rätt väg att gå och kommer att gynna laget längre fram när allt avgörs efter nyår. Men ibland dröjer det till år två innan utökade träningsdoser ger utslag fullt ut och kanske är det priset MSSK nu betalar i förväg även om det inte kan vara hela sanningen. Jag anar en speltrupp som inte är helt i harmoni.